Biggie blev Wollmar med en fantastiskt tajming. Josephs semester började (semester som transformerades till föräldradagar ) och jag hade precis hunnit läsa klart alla böcker som jag lånat från biblioteket i klassiker-projektet.
Den sista boken ut blev Den unge Werthers lidanden. Ni vet, 1700-talsroman, olycklig kärlek, ett självmord. Det var inte riktigt en bok i min smak, men det kändes allmänbildande att ha läst den. Dessutom var den som en historisk motsvarighet till Go Ask Alice, på något märkligt sätt, trots att den handlade om en ung man och defintivit inte om knark.
Nu får vi verkligen se när jag har tid att läsa en bok igen. Det känns som att det kommer oändligt långt ner på prioriteringslistan.
