Nattnapp

Diskussionerna kring napp är så klart delade och personligen hade jag (och kanske fortfarande hoppas) att Wollmar blir en tumsugare som sin pappa. Hur som helst så fick vi klartecken från barnmorskan på BVC att få använda napp om vi så vill. Risken med napp är att barnet lär sig fel teknik att suga och att amningen blir lidande. Nu när amningen funkar bra är det dock grönt.

Grejen är ju nu då att vi har världens snällaste bebis. Wollmar är hemskt glad och gråter aldrig om han inte förvägrats mat i några sekunder för mycket eller om han måste ligga på skötbordet för länge. Det enda är att så fort han ligger på rygg själv så krystar han för fulla livet. Detta i sig är inte konstigt när man äter någon stans mellan en sjättedel till sjundedel av sin kroppsvikt varje dag. Kan bara själv tänka mig vad magen skulle knorra om jag smällde i mig 13 kg käk på en dag.

Hans krystande blir dock ett problem om nätterna då han inte alls kan lugna ner sig i sitt magbök om hans föräldrar dessutom vill sova. Håller man honom eller sätter ett finger i munnen blir han dock knäpptyst och somnar inom ett par minuter. Så lägger man ner honom och inom kort vaknar han till och kör igång igen.

Detta är anledningen till att vi började fundera på napp till Wollmar nattetid. Igår blev premiär. Det tog ett par försök, men efter ett tag sög han tag i den och ville absolut inte släppa taget. Sedan somnade han och hans föräldrar hemskt bra. Lite knorr och bök under natten och nappen ville han inte röra vid de nattliga försöken. Men helt klart bästa natten hittills.

På något sätt känns det lite som att man har dåligt samvete ändå.

Vi är föräldrarna som inte har något att klaga på i hela världen och som gjorde något åt det!