Det här har jag nämnt tidigare, men jag gillar att saker går i säsonger och litegrann följer skolterminerna. Det ger mig någonslags barndomsförankrad ordning och reda.
Idag är första dagen på resten av mitt liv. Ungefär så känns det att vara ensam hemma, föräldraledig, med Wollmar. Första dagen.
Luften känns höstkrispig och på gatorna ser man barn med nya ryggsäckar. Börjar skolorna idag, tro?
VI var nyss ute på en morgonpromenad, jag ska ändå försöka hålla igång kroppen med det jag får. Vi tog samma runda vid Årstaviken som jag gick varje dag under graviditeten, med den lilla skillnaden att jag fick ta bussen hem från Skanstull. Det gör så ont i bäckenbotten när jag tar i för mycket. Jag har som mål att klara hela 5-kilometersrundan när Wollmar är en månad. Det känns rimligt.
Jag har satt upp såna små mål för hela hösten, bara för att jag ska överleva detta. Jag tycker att musklerna redan börjar värka och längta efter lite hård träning. Menmen. Ett läkande och så småningom välfungerande underliv känns prioriterat.
Jag har slutat med alla läkemedel nu. Visst har jag ont fortfarande, men det börjar bli hanterbart. Och magen tog stryk av alla tabletterna. Jag har nästan som magkatarrs/magsårsont i magsäcken och jag har haft väldigt, väldigt svårt att äta i helgen. Det blev ingen lunch på Primo igår, för när jag åt en knäckemacka innan vi tänkte börja gå så fick jag typ frossa och apont i magen. Då känns det inte läge att börja fläska på med pizza, riktigt.
Idag tog jag också och läste igenom journaluttdragen från förlossningen en gång till. Det sista som hände var ju att Wollmar fastnade med axlarna och det var ju i samband med att de hastigt fick rycka ut honom som jag sprack så väldigt. Jag har hittills mest fokuserat på mig själv i det hänseendet. Men ju mer jag tänker på det, desto läskigare blir det. Skulderdystoci, som det heter, är verkligen inte att leka med. Jag förstår att de gjorde som de gjorde, det kan verkligen bli farligt för barnet. Och här sitter jag med en alldeles perfekt liten frisk Wollmar. Tack gode Gud. Tusen gånger hellre skada på mig än på honom.
