Förra helgen var jag full av oro och tvivel inför veckan som skulle komma. Jag skulle vara ensam föräldraledig med Wollmar – hur skulle det gå?
Jag förstår att den här veckan är helt unik i sitt slag. Resten av föräldraledigheten kommer jag inte ha lyxen och förmånen att ha så här många vänner som kommer på besök och som hjälper till med grejer.
Men ändå.
Mitt mamma-självförtroende har ökat något enormt. Vi klarade av det!
Det jag framförallt oroade mig för var nog att livet liksom skulle vara slut, att man som mamma inte kan göra en endaste vettig sak utöver att ta hand om sitt barn. Därför har jag en rad saker som jag är glad och tacksam över att ha kunnat:
– handla och laga mat
– äta en utelunch med vänner.
– promenera varje dag, åka buss, gå på stan och amma när och där det behövts
– vara på biblioteket och låna en bok, och hunnit läsa ungefär halva.
Jag förstår såklart att det är, och ska vara, en uppoffring att ha barn. Men samtidigt känns det väl tungt om jag inte skulle kunna göra något som jag själv gillar på dagarna.
Jaja. Summa summarum: Både jag och Wollmar har haft en ganska bra vecka. Och bättre kommer det nog bli, när vi får rutin på det hela.
Men just nu är Joseph ledig och vi ska njuta av att ha massor av tid, hela lilla familjen!
Behöver du hjälp med något (handla, tvätta, laga mat etc) så vet du var jag finns! 🙂
Du är så otroligt rar Aylin! Jag är jättejättedålig på att be om hjälp, men du ska veta att det värmer otroligt att veta att du finns där om jag bara frågar. Du är en fin och go människa, det ska du veta!