Hela grejen med graviditeten var ju kroppsliga förändringar. Det var det som kändes och det var det som dokumenterades hemma hos oss. Jag längtade så efter att få tillbaks min vanliga kropp.
Det blev inte riktigt så.
Jag har galet mycket bristningar på magen. Jag trodde att jag skulle klara mig, ända till vecka 37 hade jag inte fått en enda. Men sen gick det liksom bananas med huden och magstorlekstillväxten. Jag ser ut ungefär som min mamma gör, och hon har ändå fått fyra barn.
Ni ska veta hur jag grät den kvällen när jag upptäckte första bristningen på magen. Jag kände liksom att kroppen blev förstörd, att jag är 26 år gammal och dömd till att bada i vassen resten av mitt liv.
Jag kan väl säga så här. Lite bristningar på magen, den sorgen har bleknat rejält de senaste veckorna. Det. finns. värre.
Sen har jag ju haft turen att magen blivit väldigt liten snabbt. Så det är väl på plus-kontot.
Nu väntar jag på det berömda amnings-håravfallet. Grejen är att jag är väldigt, väldigt sugen på att gå till frisören och klippa ur håret rejält. Det är för tjockt och tungt nu, det är omöjligt att göra bra håruppsättningar, och håruppsättningar är ju lite av min grej. Joseph påminde mig om att det kanske inte är så begåvat att klippa ur håret nu, om det snart ska bli bra mycket tunnare av sig självt. Så, come on! Jag väntar!
En annan, lite mer speciell kroppslig förändring som skett det senaste är omvandlingen av mina biceps. Kort förklarat: muskler kan antingen bestå av tjocka muskelfibrer som är mer anpassade för att göra hastiga rörelser (typ styrketräning med ganska få repetitioner) eller smala muskelfibrer som är mer anpassade för uthålligt arbete. Man kan se skillnaden på det vita köttet på kyckling (snabba, kraftiga muskler) och det brunda (uthålliga, sega, smala muskler). En del av muskelfibrerna kan förvandlas från det ena till det andra, och den sortens träning man utför stimuerar ju tillväxten av en viss sort av fibrer. Jag har de senaste åren jobbat ganska mycket med mina armmuskler och fått, enligt mig, bra biceps med tjocka muskelfibrer. Tyvärr är jag inte den som får snygga, accentuerade armar, utan ju större biceps jag fått desto tjockare har armarna sett ut. Though luck.
Nu styrketränar jag ju inte, utan ger mina armar en helt annan sorts utmaning – uthålligt bärande av bebis. Och, vad har hänt: Jo, mina armar har ändrat utseende och form. Nu är musklerna mer långsmala och jag kan inte alls frammana samma “stora” bicepsbula som förut. Och denna förändring bara på 4 veckor. Hej vad det går!
Det ska sannerligen bli intressant att se hur kroppen tänker bete sig sen när jag får börja träna ordentligt igen.
Ja, var det här inlägget intressant? Förmodligen inte.
