Det goda med det onda

Akutbesöket fick ett ganska bra resultat.

Ingen infektion.
Det nya “hålet” är stygn som gått upp i de två yttersta lagren, men de djupare muskellagrens stygn satt fortfarande kvar.
Den ökade smärtan tolkade läkaren som att spänsten och spändheten i bäckenbotten börjar komma tillbaks – hon sa att en slapp bäckenbotten inte gör ont på det sättet.
Hon kollade också att jag hade knipförmåga, vilket jag hade.

Hon menade att det bara såg positivt ut och att prognosen bör vara god!!

Dock vill de inte sy ihop hålet i perineum nu, eftersom jag ammar så skulle läkningen vara för dålig. Tydligen vill man antingen sy direkt efter förlossningen eller först efter 6 månader. Det känns ju sådär halvkul, men…. en månad har ju redan gått, så det är väl bara fem månader kvar tills jag får opereras på nytt. Det är ju också en sak att se fram emot…

Ett annat dåligt besked var att hon inte tyckte att det var någon bra idé att gå dagliga femkilometerspromenader. Nähäpp.
Jag kommer få allvarliga tränings-abstinensbesvär, det hör jag. Bäckenbottenträningen har ju visserligen gett effekt, men det känns ju inte direkt stimulerande som enda trämingsform.

Jag fick i alla fall ett inbokat återbesök om en månad. Känns också bra.

Tur att det inte var såååå dåliga nyheter i alla fall.

Familjen Fernando, Mias förlossningsskada, Våra graviditeter och förlossningar