Ikväll fick vi besök av min syster Fia och vännen Eylem. Wollmar fick vääääärldens sötaste lilla outfit, en body med macthande byxor och mössa. Texten på bodyn: mum+dad=me.
Gullesnutt!
Det resulterade i en photoshoot med familjebilder, någon av dem blir sista bilden i vår fotobok som strax ska skickas in för beställning.
Idag har jag också kokat köttgryta på 1600 gram nötkött och fryst in, jag tänker mig att jag inte garanterat kommer kunna laga bra middagar alla dagar när jag blir ensam föräldraledig. Vissa dagar vill ju Wollmar liksom bara vara nära hela tiden, då är det svårt att laga mat. Så nu har vi lite att ta av när det krisar. Ingen av oss är ju direkt jätteförtjust i halvfabrikat, så det känns bra.
Vi har också varit på biblioteket och hämtat ut en gratis bok som Wollmar fått av Stockholm stad. Vi lever i ett bra land!
Wollmar har också fått en annan present
En osynlig vän!
Genom kyrkan har vi en hemgrupp som vi träffar varje vecka. Vi är ett gäng i blandade åldrar som träffas en gång i veckan hemma hos varandra. Gruppens huvudgrej är liksom gemenskapen, vi pratar om livet, senaste gudstjänstens predikan, livets små och stora frågor eller bara det som vi har på hjärtat. De fina personerna i vår grupp hade köpt en Invisible Friend till Wollmar!! Det är en docka som köps i två exemplar – ett får vi och ett går till ett “osynligt barn” någonstans i världen. De osynliga barnen sitter kanske i fängelse med någon av sina föräldrar eller bor på barnhem. Dockorna har en bricka med ett nummer, så man vet vilka dockor som hör ihop. Vår docka heter Mercy och ska påminna om alla barns rätt till vård och mediciner. På dockan hänger ett brev med texten: I världen är du bara någon, men för någon är du hela världen. – Den här dockan har någon köpt till just dig för att berätta att just du är värdefull och inte bortglömd. Den som köpt din docka har också en docka och ni är de enda som har samma nummer på brickan. Den personen är din osynliga vän. Den texten står på det andra barnets språk, på den andra dockan. Fint va?! Wollmars invisible friend finns i Kambodja. Kanske ska vi ta med den lilla personen i kvällsbönen från och med nu? Det tror jag vi ska!
