Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Första leendet

Första leendet

Sova borta

Wollmars första natt att sova borta gick bra. Vi hade tagit av liggdelen från vagnen, den fick han sova i på golvet bredvid vår säng. Det funkade finfint, han sov precis som vanligt hela natten från åtta till sex med två små vakentillfällen för amning. Han bara vaknar till, låter oss veta att han är vaken och somnar sedan fint om när han väl är mätt. Duktig grabb! Vi hoppas så att det kommer hålla i sig for ever and ever, det här snälla sovhumöret.

Jag, däremot, sov uselt. Mest därför att jag var orolig för hur det skulle gå, för att det inte kändes som vanligt när Wollmar inte låg i sin spjälsäng och vi i vår. Tydligen är jag mer känslig för förändring än vad snart sex-veckors-Wollmar är.

Jag hoppas att få tillfälle att sova lite på dagen här någon gång snart också, eftersom jag ligger rätt så mycket back på sömn sedan de senaste dagarna…

Första leendet

Det har varit två mycket hektiska dagar här ute på Öckerö. De fyra timmarna på tåget var en riktig dröm då Wollmar sov varenda sekund och gjorde sina föräldrar riktigt stolta! När vi kom fram blev det familjeträff på parkeringen med farmor och Siya samt farbror Sohan med fru Lina och barn Erika och Camille. Därefter tog vi ett blöjbyte på Nils eriksterminalen och åkte sedan bil ut till Öckerö.
Min brorsa och familj sov över med oss hos mina föräldrar och vi fick även besök av mormor (alltså Wollmars gammelmormor Britt-Marie). Idag har vi picknickat med vännerna Elvira och Filip och fått besök av faster Jeevani med make Fredrik och lilla stora Sofia. Chihuahuan Emmet var så klart också med och blev RIKTIGT svartsjuk på Wollmar för att så mycket uppmärksamhet gick till en liten bajsmaskin.
Som sagt har det varit ganska intensivt och vi märkte idag på eftermiddagen att lilla Wollmar har haft svårt att slappna av.
De är en konstig blandning av känslor. Man vill visa upp de finaste på jorden till sin kära familj och sina vänner. Samtidigt vill man bara ta undan honom och låta honom ha en lugn och mysig stund med Mia och mig.

Hur som helst, har det mitt i detta virrvarr, funnits ett myket speciellt ögonblick. I morse när jag tog på Wollmar sina kläder (som han kort därpå bajsade ner. Fast det är en annan historia) så fick jag mina första riktiga leenden. Jag busade med honom och fick gång på gång härliga smilar till svars och små söta småskratt. Detta uprepades senare på dagen när Mia och jag satt och sjung med honom. Det är en grymt konstig känsla när man får en sådan emotionell feedback från det käraste man har.

Ledsen att jag inte hann ta några kort, men nästa gång ni träffar honom så kanske in får ett smile!

Ohemult

image

Vi har fått, och får, ohemult mycket presenter till vår Wollmar! Vi är vansinnigt tacksamma. En hattstugan-servis och en hood-tröja av farmor och siya. En turkosblå body med allsköns djur på av Elvira och Filip. En blå helkroppsbody och ett hästmjukisdjur av farbror Sohan och familj. Och en hemstickad blå kofta med dragkedja, tre små byxor och strumpor av gammelmormor Britt-Marie. Tacktacktack!

 

1 kommentar till “Första leendet”

  1. Hoppas det blir lugnare under veckan för hela familjen så att ni kan vila upp er lite och njuta av familjens omsorg full ut.
    Tack för idag i alla fall =).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *