Fullt upp och lite hemlängtan

Ni märker, vi har knappt tid att skriva.
Vi håller hov – det kommer folk och hälsar på och vi fikar hela dagarna. Det är en härlig blandning av vänner och släkt och vi njuter för fullt.

Nu håller vi knappt ordning på allt vad vi får också, så nu riskerar någon att bli ledsen av att vi inte uppmärksammar just deras present. Men av kompis Josef fick Wollmar en fint kattmjukisdjur. Av gammelmoster Anette fick Wollmar en jättefin panda-body och ett presentkort på HM.

Wollmar mår ganska bra nu, men är fortfarande snuvig. Granulomet har börjat minska något, men än kan man inte se att det kommer ramla av. Hormonprickarna på kinderna är nästan helt borta nu, nu är han slät och fin igen. Men den kortisonbehandlingen han fått har verkligen behövts för att häva det där värsta.

Vi är så grymt imponerade, han håller fortfarande sin vana att somna snällt klockan åtta på kvällen, oavsett vad vi har för oss. Det är nästan komiskt hur han håller tiden, även om vi har glömt bort klockan så märker vi hur han somnar vid åtta-snåret. Även om vi varit borta hos vänner och inte tagit på pjamas eller bytt senaste blöjan så har han liksom slgit på night-mode, för om vi tar upp honom och gör hela nattombytet vid nästa amning så somnar han lika lätt om igen sedan. Han är vår lilla ängel, nästan för bra för att vara sann!

Det är så mysigt här på ön, med relationerna man har till folk över generationerna och familjerna. Simon och Jenny, våra fina vänner, är ju också här utifrån. Igår hängde vi med Jennys syster Anna, nyss var Jennys mamma inne och hälsade och imorgon kväll ska vi umgås med Simons föräldrar. Jag har ju lite hemlängtan ändå, och Simon och Jenny ingår faktiskt i den.

En av sakerna jag verkligen vill komma hem till nu är en hårfärg jag har ståendes i badrummet. Jag börjar se trist ut i håret nu, jag har inte velat färga eller bleka eller något under graviditeten. I våras vann jag hårfärger från Loreal och har bara sparat på dem för att använda nu efteråt. Men jag har inte velat färga håret nu efteråt med öppna sår och massor med stygn, om man skulle råka duscha ner kemikalier och grejer där. Nu är det fortfarande inte läkt, men jag vill nog ändå försöka göra något åt håret, jag behöver piffa upp mig litegrann känner jag.

Så vi får se när och hur det kommer bli!

Se där, vilken cliff hanger!