Wollmar är nu något över sju veckor.
Han jobbar med sin nyaste färdighet -leenden. Han skrattar också, men det är ett skrockande eller hoande mer än ett regelrätt skratt än så länge. Men det gör oss så överlyckliga!
Han drömmer livligare nu också, han både skrattar och gråter i sömnen. Ibland låter det verkligen som att han har mardrömmar.
Sedan veckan på ön har han också ändrat sitt bajs-mönster. Jag vet inte om det beror på normal utveckling eller om det har att göra med att jag inte drack någon mjölk under öckerö-veckan och inte har börjat göra det sedan vi kom hem. Men nu bajsar han varannan dag, inte varje som tidigare. Han verkar inte ha mer ont i magen, så vi tänker att det är ganska soft att behöva byta färre bajsblöjor.
Han tycker om att titta på saker – på sin snurrande mobil över sängen, på det svartvita kaklet i badrummet, på oss när vi lagar mat. När jag eller Joseph pysslar i köket sitter Wollmar i babysittern och tittar på och lyssnar till synes uppmärksamt när man förklarar för honom vad man gör…
Han kräks ganska mycket och dreglar VÄLDIGT mycket. Vi har såna där små vita handdukar från IKEA liggandes på armlängds avstånd ungefär överallt i hela lägenheten. Jag längtar tills hans magmun mognat något, det måste jag säga! Dreglet kanske vi inte kommer ifrån, men kräkandet.
Det känns som att han får allt mer vakna timmar totalt, men det är svårt att räkna efter exakt eftersom han somnar små korta stunder ofta.
Det är lite svårt att veta hur man ska aktivera och stimulera honom, det han verkar roas mest av är ju att titta på saker. Och det gör han ju mest hela tiden. Ibland får jag dåligt samvete över att jag borde göra vardagen mer rolig för honom, men vad katten, jag måste ju också få duscha, laga mat och äta själv. Inga barn kan väl fara illa av att mamman låter tiden gå till vanligt vardagsliv? Jag vill minnas att jag tyckte sånt var så mysigt, speciellt när mamma bakade.
Idag ska vi ha tvättstugan (då få Wollmar hänga med i bärsjalen) och i eftermiddag kommer en vän till min syster förbi. Hon har precis börjat plugga till barnmorska och ska intervjua mig inför en skoluppgift. Någon gång ska vi också ut på en promenad, som vanligt. Ikväll har vi träff med hemgruppen från kyrkan. Så ser vår dag ut idag.
Åh, jag får det inte att funka med att vrida bilderna. Men överst ser ni en storskrattande finWollmar. Mittenbilden är dagens outfit, kanske Wollmars finaste plagg – en stickad jumpsuit som han fick av min mamma när hon besökte oss på BB! Och så det fina lilla ansiktet, såklart. Vår älskling!