Jag var på återbesök på SÖS nyss och gjorde en uppföljning av de stygn som gått upp och så.
Goda nyheter: hålet som spruckit upp har börjat ta igen av sig självt och hon trodde inte att det skulle behöva opereras.
Dåliga nyheter: Jag har fått “polyper” och “granulom”, tydligen bitar av slemhinna som liksom blivit över när de sytt ihop mig. Det är dessa som blöder fortfarande.
Bra/dåliga nyheter: Polyperna och granulomen kunde behandlas på plats. Med något frätande som penslades på.
Hon kallade in en sköterska som fick hålla i mig och hålla i något instrument, för tydligen ville man absolut inte att detta frätande ämne skulle hamna någon annan stans än det var avsett.
Det gjorde så INFERNALISKT ONT. Jag låg där i gynställningen och såg stjärnor i taket, det liksom flimrade för ögonen och sköterskan försökte klappa på mig och påminna mig om att andas.
NU är jag tillbaks till ungefär samma smärtnivå som efter förlossningen känns det som, det gör vansinnesont att gå, stå och sitta. Jag vet knappt hur jag tog mig hem, och väl hemma blev jag tvungen att gå uppför trappan lutandes med väggen.
Den här smärtan kunde sitta i ett dygn ungefär och hon rekommenderade smärtlindring. Nähä, menar du det?
Jag får inte duscha heller på ett dygn, för då kunde det här frätande medlet duschas bort.
Jäses.
Vi tar det igen: Stackars, stackars mig.
Men…ingen smärtlindring? Sån där lokalbedövningsspray kunde man ju tycka, dom man fick när de sydde en. Stackars, stackars dig indeed! Vad tapper du var som tog dig hem.
Nope, ingen smärtlindring. Det är ju svårt att begära när man inte vet hur ont det kommer göra innan, och så vänlig att erbjuda något sådant var hon inte…
Men vad du får gå igenom! Håller med Lydia, lokalbedövning kunde man ju tycka hade varit på sin plats.. Stackars dig, verkligen! Det är ändå fint att du delar med dig av både det goda och onda i allt med att få barn. Tack för det, det gör bloggen sjukt läsvärd!
Aj, det låter fruktansvärt! Litet tips om du inte redan vet om det: Uppdrag granskning i kväll handlar tydligen om förlossningsskador och om hur kliniker i Västra götaland får bonus om de lyckas hålla ned antalet rapporterade förlossningsskador – något som verkar leda till att man mörkar allvarliga skador. Kan nog bli ett intressant program!
Jag tycker verkligen synd om dig Mia! På riktigt, från djupet av mitt hjärta. Oavsett om du vill ha medömkan eller ej så känner jag det, ett sånt lidande du fått vara med om som du inte borde. Jag bölade som en baby när jag läste det där blogginlägget om när du var i sjukhuskyrkan.
Tack Johanna! Jag antar att jag inte skulle skriva som jag gör om jag inte ville ha medkänsla, på nåt vis. Även om skrivandet i sig är den bästa hjälpen för mig, så hjälper det att ha läsare och personer med medkännande!!!
Pingback: A walk down memory lane - och varför jag är som jag är - BakingBabies