Jobbesök
Vi var ju på jobbet.
Det var mysigt, jobbigt och lite långtråkigt.
Mysigt att få träffa alla och visa Wollmar. Eftersom vi var med på ett en och en halv timmes långt möte så fick han ju chansen att sitta/ligga i famnen på många av kollegorna. Det kändes bra att få lite tid att visa upp honom.
Det var jobbigt och tråkigt att vara med på mötet, dock. Jag känner mig verkligen helt bortkopplad från jobbet och hade egentligen ingen lust att sätta mig in i det, inte idag. Jag ska ju börja jobba en dag i veckan i december, då blir jag ju tvungen.
Jag blev egentligen mer osugen och otaggad på att börja jobba, men det är ju redan bestämt att Joseph och jag ska dela på föräldraledigheten så här. Och det känns väldigt viktigt att Joseph också får sin tid med Wollmar, även tidigt. Det är så vi vill ha det.
Vi fick presenter också. Eller ja, Wollmar fick presenter. Ett jättepussel i trä med vilda djur och en fin pekbok på samma tema. Det är jättegulliga rim i boken, typ “varje dag och varje helg – skogens konung är min ÄLG”.
Det känns verkligen att det är länge sen jag jobbade. Idag gick vi hemifrån vid åtta och kom hem efter fyra, och jag är HELT SLUT. Hur orkar folk vara igång hela dagarna, egentligen? Hur har jag orkat, förut? Det måste vara en vanesak. Ajdå. Det betyder ju att jag trots allt gått och blivit förslöad. Rackarns.
Lämna ett svar