Bra… och dåligt

Den här dagen har varit en dag med hela skalan av bra och dåligt-upplevelser.

Vi gick till gymmet idag, bara jag och Wollmar. Babysitter och allt. Jag tränade kondition, något som jag inte gjort ordentligt på flera månader. Visst, jag gick på spinning till vecka 36. Men då var det ändå inte på något sätt någon maxträning.

Det gick bra att cykla, gymmets träningscyklar (som inte är spinningcyklar, utan motionscyklar) har stora, breda sadlar så det gick bra att sitta på dem. Jag körde 20 minuter på ett ganska lågintensivt program och 10 minuter enminutersintervaller. En minut maximal ansträngning, en minuts vila. Det var suuuuperjobbigt och härligt!

Därefter tog jag mig en sväng på löpbandet, jag promenerade först i 10 minuter på 6,5 km/h. Det kändes verkligen så pass bra, så jag testade faktiskt att springa i 5 minuter, på 9,5 km/h. Jag var beredd att sluta om jag skulle känna någon besvärlig tyngdkänsla i underlivet eller ökad smärta. Det kom aldrig några sådana symtom, så jag sprang hela 5 minuter och det kändes jättebra. Till och med konditionen kändes okej, faktiskt. Efter 5 minuter jogging så gick jag de sista fem minutrarna på 6,5 km/h.

Ni kan förstå hur lycklig jag var! Det var euforiskt! Det var så härligt att bli genomsvettig, att kunna pressa på och få mjölksyra och bli riktigt andfådd. Och det var dessutom suuuuperunderbart att känna att bäckenbotten höll! Jag har fått ont efteråt, men inte värre än efter en vanlig, ansträngande dag med mycket stående och gående. Så det är bra!

Wollmar var snäll och tyst och satt och viftade med armarna och tittade glatt på.

Men. Mitt under joggingen så kommer en från personalen fram till mig och säger åt mig att jag inte får vara där med bebisen. Jag säger då att vi frågade om lov i måndags och fick svaret att det var okej. Då gick hon för att fråga sina kollegor och kommer tillbaks med svaret att de inte har någon policy kring det här, för att det är så pass ovanligt, men att de inte tycker att det är okej ändå.

Jag blev helt gråtfärdig, så ledsen och besviken blev jag. Om vi verkligen inte stör, och han dessutom sitter fastspänd och inte kan röra sig så kan jag inte se problemet. Okej att man i worst case scenarios kan se att det skulle vara riskfyllt att ha med sig bebis in bland vikter och maskiner, men det här var ju ändå ute bland konditionsmaskinerna. Och eftersom vi tränar på ett gym som också är en simhall, där konditionsmaskinerna liksom är på en läktare över bassängen, så kan man inte heller säga att det måste vara lugnt och tyst där. Det var två hela skolklasser i bassängen, så ingen som tränar där är nog där för lugnet och stillheten, direkt.

Men ja. Jag förstår, många andra gym har ju anti-bebis policys. Jag hajar grejen. Mest av allt är jag besviken! Dessutom så blev jag lite frustrerad över deras dubbla budskap, man kan ju tycka att en policy vore på sin plats då så att svaren man får från personalen inte blir godtyckliga.

Jaja. Eftermiddagen inleddes bra, jag åkte ut till Huddinge. Jag skulle gå hem till min mormor och morfar, men fick som en bonus till en promenad med Christine och fina bebis David. Det var mysigt, och bra. Det började spöregna, det var dåligt. Vi gick lite fel väg och hamnade mitt en i väg som var en uppgrävd grusgrop, det var dåligt. En underbar man i en grävskopa på larvfötter grävde en fin liten väg över gropen åt oss och våra barnvagnar, det var bra!!

Sen fick jag och Wollmar komma in i värmen hos min mormor och morfar. Wollmar var på strålande humör i flera timmar och bara log och log och jollrade och totalcharmade dem. Och jag fick kaffe och kaka. Det var en mycket bra eftermiddag!

Så. Ni daglediga vänner som läser bloggen, om ni någon gång känner för att ta en timmes barnvagnspromenad medan jag går på gymmet så är ni meeeeer än välkomna!