Vi är föräldrarna som inte hade något att klaga på, och som ändå gjorde det.
(Jag hyser den största respekt till alla föräldrar som kämpar på med gråtande barn på dagar och nätter, på tal om förra inlägget. Om det är någon i min bekantskapskrets som har eller får ett kolikbarn, så ställer jag gärna upp som avlösning någon gång då och då. Bara så ni vet.)
Jag börjar bli trött! Wollmar hade några veckor där kring vecka 5-6 när han bara åt två gånger per natt. Sedan dess har det liksom gått utför, och nu är det 4-5 amningstillfällen på natten.
Jag tror att det är en kombination at att han är hungrig, och att vi liksom väcker varandra. Han har börjat drömma mer och gråter och skrattar i sömnen. Det har hänt flera, flera gånger att jag trott att han varit hungrig, och när jag väl lyft upp honom upptäckt att han faktiskt bara drömde. Men då vaknar han ju och blir ledsen, så då ger jag honom bröstet ändå.
Jag läser om tvåmånadersbebisar som sover hela nätter, eller som i alla fall låter det gå 5-6timmar mellan amningarna. Hur får man till det?
Jag förstår att man är beyond trött om man måste vara uppe och vyssja en gråtande bebis på nätterna, och allt det där. Jag är alltså trött på ett väldigt milt sätt för att vara bebisförälder. Men ändå.
Tips mottages tacksamt!
