Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka med amningen just nu.
Wollmar äter fortfarande med två-tre timmars mellanrum och jag tror det är normalt. På nätterna envisas han med att äta med de kortare intervallen, och det tycker jag börjar bli tradigt.
Någon föreslog att han kanske får för lite mjölk åt gången. Att han skulle sova bättre om han var mättare.
Men jag vet inte riktigt hur jag ska resonera kring det där med Wollmars mättnad. Jag ger bara Wollmar ett bröst åt gången, alltså ett bröst= ett amningstillfälle. Jag vet att många ger båda. Kanske hade Wollmar kunnat äta mer, det har jag egentligen aldrig testat.
Men grejen är ju att så fort han får för mycket så kräks han så embarmligt mycket. BVC-sköteskan kallade det “överflödskräks” så jag antar att han alltså får mer än vad han behöver.
Sedan jag var hemifrån en kväll förra veckan och därför pumpade ut ganska mycket mjölk så att Joseph skulle ha att ge på flaska, så har jag nog ökat på mjölkproduktionen ytterligare. För nu får Wollmar för mycket varje gång, verkar det som! Pjamasen håller bara en natt, den blir genomblöt minst en gång under natten. Inte av kiss alltså, utan av kräks. På dagen får vi antingen byta kläder flera gånger, eller så får Wollmar ha en sån där liten IKEA-handduk instoppad vid kragen som någonslags haklapp.
Så jag tror inte på det där med att han får för lite mat. Dessutom är han ju över alla kurvor (nu var det ju ett tag sen vi mätte), men han ser verkligen ENORM ut jämfört med de bebisar vi träffar på öppna förskolan som är lika gamla som honom.
Jag ha ju väldigt svårt att reglera hur mycket mjölk han faktiskt får. Jag kan inte känna hur mycket mjölk som kommer ut. Är det någon som kan det? Och jag känner inte för att rycka en sugande bebis från bröstet, han kan ju faktiskt råka vara extra hungrig eller behöva mer vid något tillfälle. Det bästa är väl om han reglerar det så gott han kan?
Men ändå, det här kräkandet börjar gå mig på nerverna. Och jag hade verkligen uppksattat att få sova typ 4 timmar i streck så småningom.
Något tips, någon?
Jag har tyvärr inget tips alls. Men Saga och Alva var också riktiga kräkbebisar. Sista spyan kom vid 13 månaders ålder tror jag… och då var dom liksom gående varelser sedan en månad. Jag tror inte att de kräktes för att de fått för mycket, för dom åt inte mycket alls, tvärtom, utan dom var helt enkelt som mig… dåligt sluten magmun. Eller ja jag antar att jag har det eftersom att jag haft så mycket problem med halsbränna. Men det löste ju sig det med. Jag vet inte vad jag ville med detta, men det ger sig. Sånt där går så mycket i perioder. Emil sov hela nätter vid kanske ja jag kommer inte ihåg, 6 månader kanske, men nu kan han ibland dricka välling 4(!!) ggr per natt. Det är så varierande!