Hår som borde tvättas, nerkräkta kläder och fula mjukisbyxor, degig mage och mjölkläckande bröst.
Idag har jag någonslags kropps-depp och känner att jag vill ha tillbaks min kropp som den var innan. Ung och oförstörd, typ.
Jag vet att man borde se på de kroppsliga förändringarna efter graviditet och förlossning som någonslags ärorika ärr, något som man ska bära med stolthet. Idag lyckas jag inte riktigt. Fy sjutton så jag ser ut, tänker jag mer. Visst, en dusch och ett klädombyte hade säkert gjort susen, men jag ids bara inte.
Jag hade en bra dag till en början. Tvättstugan vid 7, promenad över Västerbron till Kungsholmen och lunch med en bekant, promenad längs Norr Mälarstrand och Gamla stan hem. Allt det var trevligt.
Sen blev jag nerkräkt typ tusen gånger, Wollmar blev kinkig till tusen när jag försökte få honom att sova någon annan stans än på mig, timmarna bara gick och jag kände mig tjock och onyttig som satt och kollade på dag-tv. Usch, så uselt.
Joseph jobbade sent och kom hem först nu vid 18 också, till råge på allt.
Jaja. Nu är Joseph och Wollmar ute och hämtar hem middag, vi ska kolla på “Hela Sverige bakar” och när Wollmar lagts vid 20 så får vi lite vuxentid.
Det blir nog bra. Och imorgon har vi frukostdejt med Simon och Jenny, det har jag sett fram emot hela veckan.
Så. Jag har ingen anledning till depp, egentligen.
