Joseph och jag kan nog inte klassas som oroliga föräldrar egentligen. Vi båda är ganska o-oroliga av oss när det gäller fysiska åkommor när det gäller oss själva. Mycket beror nog på hur vi är som personer, men en hel del grundas nog också på kunskap. Josephs apotekarutbildning bestod ju till stor del av sjukdomslära, och även jag har ju läst en hel del medicin.
I alla fall. Idag har vi båda varit litegrann oroliga för Wollmar.
Han är inne på tredja dagen utan bajs. Det är inte konstigt för att vara honom, inte alls. Men idag har han, till skillnad från andra dagar, försökt bajsa flera gånger utan att det kommit något. Han krystar så att han blir illröd i ansiktet och frustar av anstränging, men det kommer inget. Tillslut blir han arg och börjar gråta. Idag har han gråtit mycket mer än han brukar (vilket nog i jämförelse är väldigt lite) ihållande någon minut, ca 10-15 gånger. Han är inte hungrig, inte uttråkad, inte ledsen av någon annan anledning. Han verkar helt enkelt ha ont.
Sedan hände en annan lite läskig sak. Han kaskadspydde. Jag har trott att han kaskadspytt tidigare. Men idag var det verkligen en kaskadspya. Han liksom tog sats och laddade om, flera, flera gånger. Han hade precis ammat och hela amningen måste ha kommit upp igen, jag fick ligga och torka golvet en god stund.
Han är inte varm, han verkar vara på gott humör mellan varven och är inte slö. Kanske sover han något oftare än vanligt, men han är pigg däremellan. Då går han att busa med som vanligt. Men sen så kommer en sån där gråtstund då han verkar ha ont, och då hjälper ingenting. Men som tur är går det över ganska fort.
Jag tror knappast att det är någonting allvarligt, även en liten Wollmar måste ju få ha en dålig mag-dag. Men ändå kniper det i hjärtat när man märker att han är lite upp och ned.
Men om han verkar ha svårt med bajsandet även imorgon så ringer vi kanske till sjukvårdsupplysningen i alla fall. Ammande bebisar ska ju inte kunna bli förstoppade, så om han inte får ut nåt snart trots att han krystar sådär så får vi nog kolla upp det. Kan han ha svalt så pass mycket snor att bajset blir segt och inte vill komma ut?
Carro (vår vän som är sjuksköteska på barnakuten), vad säger du om det hela?
Fina Wollmar! Som du säger så kan bebisar som ammar i princip inte bli förstoppade. Det kan gå 10 dagar mellan bajsandet utan att det är någon fara. Men om han verkar må dåligt av det så blir det ju såklart jobbigt. Kanske att förkylningen kan påverka så att det går trögare. Bästa knepet jag har lärt mig är att ta termometern i rumpan. Det brukar stimulera tarmen så att den kommer igång. Varning för “sprut” bara 😉 Testa det och se om det funkar. Funkar det inte första gången så testa om en stund igen. Om detta inte hjälper så tycker jag att ni ska prata med BVC. Kanske kan de hjälpa till och spruta in lite koksalt i rumpan (som ett snällt koksalt-lavemang). Tänk också på att smörja i rumpan så att det inte gör så ont om det nu kommer bajs. Hoppas det hjälper. Heja heja Wolle!