Stapplar upp i natten med snorig bebis som inte får tag om bröstet eftersom han är så täppt. Hittar den nyrengjorda snorsugen i köket och lägger Wollmar på lekfilten och suger ut lite snor. Wollmar gråter för fullt och så fort jag är klar lyfter jag upp honom för att trösta. Och då SKRAMLAR han! Jag hinner på riktigt bli rädd. JAG HAR SUGIT LOSS NÅGONTING! hinner jag helt ologiskt tänka. Hjärnan?
Jag lyfter honom en bit ifrån mig och tittar på honom, skräckslagen.
Wollmar har fått tag i och håller i en skallra.
Heh. Fånskrattet och lättnaden. Såklart.
