Jahaja, då har jag fått en ny tid på specialistmödravården för att penslas med sånt där frätande tjohejsan igen. (trodde jag skulle kunna länka till det inlägget, men jag fattar tydligen inte hur man göra. Om du vill läsa, leta efter “anfäkta och anamma” under kategorin “Sfinkterruptur”. )
Tydligen är det det som behövs för att det ska sluta blöda.
Gudars skymning.
Den här gången vet jag i alla hur det är, jag ska smyga med mig mina överblivna morfintabletter och ta dem precis innan.
Jag satt alltså nyss och om-kategorieserade en massa inlägg. Nu finns det en kategori som heter “Sfinkterruptur”. Det verkar ju som att det trots allt kommer sluta ganska bra för mig, och då kan det ju alltid vara till hjälp för någon annan i samma situation. Om någon nu skulle vilja läsa om just bara den biten av mitt bloggande så går det förhoppningsvis ganska smidigt att hitta.
Jag mår ändå rätt bra
Ni vet, ibland stirrar man sig blind på andra människors liv. De är snyggare, trendigare, coolare och allting verkar gå så himla bra. Jag kan bli så irriterad på såna människor, säkerligen för att jag är avundsjuk.
Men idag. Idag är mitt lilla liv nästan perfekt.
Jag vaknade med en glad bebis och ammade från båda brösten utan någon kräk-o-strof. Sedan la jag gladbebisen i babygymmet och där låg han och lekte glatt medan jag åt min frukost. Hett kaffe och surdegsmacka med ost, finns inget bättre. Sedan somnade Wollmar i babygymmet och jag kunde börja göra iordning dagens högrevslångkok. När Wollmar vaknade gjorde vi i ordning oss och sedan tog jag honom i vagnen och gick ut och sprang. Vi sprang till utomhusgymmet vid Eriksdal, tränade ett varv där och sedan sprang vi hem.
Jag blev lagom trött och svettig, Wollmar låg och lekte med sin vagnmobil.
Nu sitter han i babysittern och suger nöjt på sina händer och jag kan fortsätta med matlagningen.
Efter lunch ska vi iväg till BVC på min första mammagruppsträff där. Temat idag är; Mat, sömn, rutiner. Så lämpligt…
Vädret är kallt men vackert och jag myser på här i min lilla vardag.
