Wollmar har blivit allt mer pratsam den senaste tiden. Han tycker om att ha långa dialoger med mig eller Joseph. Han har börjat med ordliknande joller. Alltså, inte som att man kan höra något som liknar ord, absolut inte så. Men mer uppbyggnaden, han jollrar liksom meningar med korta pauser, såsom mellan ord.
Han tycker mycket om att sitta i babysittern med någon av oss framför sig och konversera. Man riktigt märker hur han trivs med att bli lyssnad på.
Men nu idag tyckte han att han ville göra såsom vi alltd gör, konversera över en bit mat. Han låg vid bröstet, sög och tog en klunk – tittade upp med mjölk stänkandes lite varstans – och utbrast “uaää oouää ouuuaaa ååååauuu”. Sen en klunk till, och nästa mening. Och så nästa. Under hela amningen fick jag honom inte att dricka koncentrerat, utan det skulle pratas hela tiden. Han verkade jätteglad och ha något väldigt inspirerat att berätta.
Undra vad?
