På BVC i onsdags berättades sköterskan att bebisar har ett sömnmönster som gör att de vaknar till ungefär en gång i timmen. Under utvecklingsfaser, förkylningar och annat kan bebisen alltså vakna på riktigt en gång i timmen och uppleva att den behöver närhet, tröst, mat.
Hennes rekommendation var därför att introducera någonslags snutte, filt eller mjukisdjur. Om bebisen vaknar till kanske den kan få tröst från snutten och somna om utan hjälp från en vuxen.
Innan Wollmar föddes så köpte vi en sån där mjuk snuttefilt som har ett djurhuvud uppe på, en slags korsning av snuttefilt och mjukisdjur. Vi har någon gång försökt introducera den, men utan resultat. De senaste veckorna har vi dock märkt att han gärna gosar in huvudet i saker som är mjuka, lammskinnet i korgen eller till och med i de där vita kräkshanddukarna från IKEA. Så efter uppmaningen från BVC testade vi igen. Vilken succé! Nu gosar Wollmar för fullt med sin snutte.
Okej, det är inte så att jag ännu lyckats med att han ska nöja sig med snutten när han vaknar och vill amma på natten. Men han verkar ändå njuta av att ha den nära när han sover. Och faktum är att vi inte behöver gå och hjälpa och stoppa tillbaka nappen på kvällen, utan han har klarat sig med bara snutten när han tappat nappen.
Jag själv har en gedigen snuttefiltshistoria. Jag hade från början en hel filt, jag tror att jag senare döpte den till Molly-(s)nutt. Alltså, jag kunde nog inte uttala S, så det blev Mollynutt. Jag äääälskade Mollynutt. Tillslut med Mollynutt söndersnuttad till flera olika snuttedelar, och då fick alla olika namn. Jag minns tyvärr inte vad dessa hette.
Jag har en klar minnesbild av att mamma försökte slänga en av snuttedelarna i soporna i köket och att jag smög dit när hon inte såg och fiskade upp den igen. Efter det försökte hon aldrig slänga den mer, vad jag vet.
Däremot så glömdes snutten på Finlandsfärjan en gång, och efter det såg jag den aldrig mer. Mina systrar försökte trösta mig med att någon av städerskorna nog tagit hand om snutten och att den hade det bra där på båten. Troligen, va. Jag undrar faktiskt om det var med flit den där snutten glömdes. Än till denna dag har mamma inte avslöjat om så är fallet. Haha.
Jaja. Jag är i alla fall en snutte-förespråkare. Och det verkar ju funka finfint på Wollmar (med hela snart tre dagars erfarenhet…)
