Genast när Wollmar kom ut började alla, likt erfarna detektiver, leta ledtrådar. Ser han ut mest som sin mamma eller pappa? Vem ler han som? Den där näsan, är den inte väldigt Hedmansk? Titta, han verkar älska att sova, det har han fått från sin pappa.
Och vi bygger genast upp önskningar: Hoppas han har lite mer matte-hjärna, som sin far. Hoppas han kommer gilla att baka och laga mat. Hoppas att han kommer utvecklas och bli en glad, trygg och social person.
Och så där håller vi på, lite till mans. Men det mesta vi håller på att dividera kring handlar om arv. Det genetiska arv som han har fått via mig och Joseph, nedärvda egenskaper från generationerna före oss.
Men miljöpåverkan då? Det är ju det som är i vardandet, det som pågår medan vi sysslar med annat. Det har vi inte tänkt lika mycket på.
Wollmar själv och hans människo- och världsuppfattning kommer naturligtvis formas av vad vi gör. Hur vi lägger upp våra dagar och om vi stimulerar lugn och ro på kvällarna kommer naturligtvis påverka hans sömn. Om vi bakar och lagar mat regelbundet hela hans uppväxt hoppas jag att han kommer förknippa kökssysslor med gemenskap och gemytlighet. Och signalerar vi trygghet och glädje gentemot andra människor kommer det förhoppningsvis påverka Wollmars relationer i framtiden.
Jag tog en snabb googling kring det här, och då verkar det ändå som att modern vetenskap anser att det genetiska underlaget dominerar personlighetsutvecklingen. Och det är väl ingen nowadays som håller med om “Tabula Rasa” (=ett oskrivet blad), att människan när den föds är helt opåverkad och kommer formas helt och hållet av erfarenheter och upplevelser genom livet.
Jag hittade ett bra citat:
This difference is perhaps highlighted in the quote attributed to psychologist Donald Hebb who is said to have once answered a journalist’s question of “which, nature or nurture, contributes more to personality?” by asking in response, “Which contributes more to the area of a rectangle, its length or its width?”For a particular rectangle, its area is indeed the product of its length and width.
Så. Arvet kan vi inte göra något åt, Även om jag som representant för ena halvan kan säga att jag i alla fall är mycket nöjd med den andra halvan av Wollmars genetiska upplägg. Där valde jag klokt… ;-). Och Wollmars miljö är ju också, i dagsläget, framförallt jag själv och Joseph. Och även den tycker jag att vi gör vrt bästa med.
Ändå är det en liten tankeställare. Vad jag gör av min vardag kommer kanske påverka Wollmars personlighet hela livet.
Näe, några tomma tavlor är vi nog inte när vi föds, det märks rätt tydligt att man är en egen liten person från början tycker jag 🙂 Men vad lustigt att du skriver det här inlägget samma dag som min favoritbloggare också gör ett inlägg om Tabula Rasa och det här.
Är det sant? Kanske nåt jag borde läsa? Näe, jag har funderat på det här i flera veckor och jag och Joseph diskuterade det igår, så idag fick dte bli ett inlägg..