Mia: Morgontankar
En trollkarl ute i Mugglarvärlden? En rysk spion i Amerika?
Nej, en mamma som ska ut i kylan tidigt på morgonen medans man och bebis ligger kvar i sängen och gosar. Första dagen på jobbet.
Godmorgon, pirr i magen.
Hur ska det här gå?
Först av allt: Hur kommer Wollmar uppleva dagen?
För det andra: Hur kommer jag uppleva dagen? Att vara ifrån Wollmar, att jobba, att bara pumpa och inte amma…
För det tredje: Hur kommer det går för Joseph?
Utpumpad mjölk som skulle räcka för över ett dygn finns i kyl och frys. Ersättning finns inköpt ifall det skulle krisa. Wollmar har nyss ätit och borde inte vara hungrig igen förrän efter nio. I normala fall borde han hinna med tre måltider till innan jag är hemma igen.
Hur kommer han reagera på att inte vara med mig? Jag tror – förmodligen inte alls. Han är pappas pojke, så fort Joseph är med så är det bara pappa som gäller för Wollmar. Men ändå, man vet ju inte hur hans lilla hjärna och omvärldsuppfattning fungerar riktigt. Kommer han ens uppfatta att jag är borta, och kan han i så fall känna saknad? Eller kommer han i så fall bara registrera att något är annorlunda än vanligt? Och hur reagerar han då? Med att bli gråtig och kläning på Joseph?
Jag vill tro att Wollmar kommer ha the day of his life, idag, ensam med sin pappa.
Jag är inte särskilt orolig, men ändå, någonslags o-lugn är det ändå i kroppen.
Kan vi snabbspola till ikväll?
Joseph: Första dagen hemma med bebis
Då var det dags. Föräldraledig. Inte så illa att få vakna bredvid den här lilla skrutten, va?
Hur ska den här dagen kommer att sluta, det vet ingen. Men den har startat förhimla mysigt!
Joseph: Slutrapport
Då har min första dag tillsammans med Wollmar gått. Och om du frågar oss hur det gick så är vårt svar att det gick STRÅLANDE!
Efter att Mia gick till jobbet och jag fick i mig frukost la Wollmar ett jätte bajslass . Perfekt för en föräldraledig pappa att ta tag i.
Wollmar vilade en stund och därefter gick vi på promenad för att handla.
Perfekt att gå efter en snöplog när det är värsta snömodden ute!
Sedan har dagen gått med allt som jag fått höra att Mia gör på dagarna: mata, tvätta, byta blöjor, byta kläder, söva, leka och trösta. Förutom detta har jag hunnit trimma skägget, duscha och raka mig, tvättat kläder och lagat mat inför imorgon lunch/middag.
Underbart att få äta lunch tillsammans med min älsklingsskrutt
Dagen har helt enkelt gått precis som vi ville: “Like a glove”, som en känd detektiv sa en gång. Innan Mia hann komma hem satt jag och kom på mig själv att fundera på vad Wollmar och jag ska göra imorgon. Så kom jag på att imorgon är det lördag och att jag inte kommer att vara själv med Wollmar förrän NÄSTA fredag. Typiskt när jag precis kommit upp i varv.
Jag längtar i alla fall till nästa fredag och jag är glad över att det gick så bra som det gjorde. Wollmar var och är glad och jag är glad. Gladast var nog Mia som fick komma hem och längtade efter sin snutt!
Så här kanske det inte var hela dagen, men han sov sött ett par gånger
Mia: TGIF
Japp, en arbetsdag kan ge en den känslan – tack gode Gud att det är helg!!
Det var bra på jobbet, jag ska inte säga något annat. Det var faktiskt mycket nytt, förändrade rutiner och sånt. Men ändå, samma gamla.
Och patienterna är ju som de brukar, och patientarbetet sitter i ryggmärgen. Men ändå. Nu är jag TRÖTT!
Dagens största (arbetsmässigt): Den perfekta fickparkeringen jag lyckades göra på första försöket. Första gången jag kör en bil på över 6 månader, första gången jag kör just den bilen.
Dagens jobbigaste: att min bröstpump gick sönder 15.00 när jag behövde pumpa för tredje gången på arbetsdagen. Min bröst bara växte och växte… och nu måste jag köpa en ny bröstpump, rackarns himla skit. Jag MÅSTE ha en pump nu på fredagarna!!
Dagens skönaste: Att Wollmar och Joseph hade en bra dag. När jag kom hem möttes jag av glada miner och en Wollmar som inte verkade bry sig ett skvatt om att jag inte varit hemma på hela dagen. Wollmar sitter fortfarande i denna stund och asgravar i en babysitter medan Joseph bakar en kladdkaka och skojar med honom mellan varje moment.
Dagens kladdigaste: Jag, Wollmar och typ hela lägenhetens golv efter att han ammat från VÄRLDENS fullaste bröst och sedan kräkts upp hur mycket som helst..
Dagens nöjdaste: Oklart. Jag, Joseph eller Wollmar.
Mia: SMS-korrespondensen
Jag hade bett Joseph att smsa mig någon gång under dagen om hur det gick för dem här hemma. Första meddelandet innehöll en informativ uppraddning av vad de hade gjort- lekt, busat, bytt blöja etc.
Sedan gick timmarna.
Precis när jag lyckats backa ur bilen ur en knivig, insnöad perkeringsficka fick jag ett nytt sms. Jag blev ivrig och letade febrilt efter min privata telefon under jackan, tröjan, bilbältet och lååångt ner i en ficka. Sekunderna kändes som evigheter. Vad gjorde de? Mådde de bra?Var det kris? Jag hann tänka otroligt många tankar och föreställa mig många olika scenarier. Jag förklarade för min kollega som satt i passagerarsätet att jag bara måste kolla det där sms:et innan vi åkte vidare. Det kunde ju vara viktigt!
SMS:et löd:
-Tycker du att jag ska lägga in sillen redan nu?
Ridå.
