Jag har en inflammerad visdomstand. Eller ja, det är käken och tandköttet runt omkring en visdomstand som håller på att växa ut som är inflammerat.
Skitäckligt, det är liksom pyspunka med var rätt ut i munnen.
Jättejätteäckligt.
Dessutom har jag haft mjölkstockning i några dagar.
Ingen höjdare, något av det.
Men idag har jag jobbat och det gick finfint.Fast jag blir väldigt, väldigt trött. Och det är himlarns meckigt att smyga iväg och pumpa ur mjölk. Men det jag pumpar ut på jobbet sätter jag i kylen och tar med hem och fryser ner. Så finns det till fredagen därpå. Så det är ändå värt det. Men jag räknar veckorna nu. Det är ju ungefär en månad tills Wollmar är 6 månader, och då ska vi ersätta i alla fall en av dagens amningstillfällen med mat. Så snart blir det mindre att amma och pumpa.
Jag har ju faktiskt gillat att amma, tvärt emot vad jag trodde. Och det är ju väldigt smidigt, det här med att alltid ha maten fixad och färdig när helst Wollmar är hungrig. Men ändå. Det ska bli skönt att sluta att helamma.
(Okej, jag vet att det finns personer som tycker att det inte längre räknas som att helamma om man ger smakportioner. Jag kan ändå tycka att det typ är att helamma när Wollmar ammas alla måltider, men smakar lite på något annat en gång om dagen).
I alla fall. Jag kommer inte ha något emot att fortsätta amma några gånger per dygn, kanske på morgon och kväll. Men jag ser fram emot att han ska äta mat på dagarna. Visst, det har säkert också sina nackdelar (kladdigt, lite meckigt, man blir beroende av att det finns mikro och sånt när man är ute).
Men vi har ju inte direkt skaffat barn för att det ska vara allt igenom smidigt. That’s the way the story goes.
