Jag har känt att det hänt mycket med kroppen de senaste veckorna. Efter jul hade jag gått ner ytterligare i vikt, så att jag nu väger till och med mindre än innan jag blev gravid. Inget som helst egenvärde i sig, det här med viktnedgången. Jag bara konstaterar, att så har det blivit.
Midjan har ju inte riktigt följt med, även om jag gått ner i vikt så har midjan stått på samma centimeter vid mätningarna länge.
Idag testade jag igen. Ner till startcentimetern!
Och såklart firar vi det med att prova gamla klänningar!!
Här får ni en lördags-omsminkad och ofixad Mia som firar sin midja!
… och en Mia som posar med Raffie, Wollmars giraff.
Vi har ju en inglasad balkong med en soffa och lite andra möbler på. På vår, sommar och tidig höst är det vårt underbara extrarum.
Jag har länge velat ha en guldkitschig ram med antingen ett skepp eller ett blomstilleben på, att pryda väggen över soffan.
Idag hittade vi skeppet vi letat efter. 90 kronor på Emmaus, ett kap!
Vi längtar till våren och till livet på balkongen nu!
Wollmars alla namn
Vår son heter Wollmar.
Eller Stollmar.
Eller Trollmar.
Eller Kräkmar.
Joseph kallar honom Spewmar eller Droolmar.
Såhär ser en grå munkjacka ut efter 10 minuters mys med Wollmar i soffan.
Och det här är bara drägel. Alltså inget kräks alls. Det hade varit myyyyyycket blötare.
Firar lördag
Jag
Joseph.
Nykokta musslor.
En krabba.
Hemgjord majonäs.
Rykande färskt bröd
En förkyld bebis som hörsammar sina föräldrars högsta önskan och sover sött medan de avnjuter sin middag.
Lördagslyx i det Fernandoska hemmet…
Vi har ätit upp och nu har Wollmar börjat hosta igen. Vi har redan pratat igenom planerna för hur vi gör om Wollmar får falsk krupp i natt. Det känns okej.
Men håll tummarna!
Krupp, andra gången
… och där kom den väsande andningen, paniken i hans ögon och den skällande hostan.
Hej, krupp, du är en ovälkommen bekant.
Just nu står Joseph och fryser ute på balkongen med Wollmar i sjalen och täckskyddet och försöker få attacken att gå över.
Sval luft och upprätt läge är egenvården man ska testa före allt annat.
Det verkar gå ganska bra, han kan andas lugnare nu i alla fall.
Det är verkligen oändligt jobbigt att se sitt barn så ledsen och höra de där hostningarna.
Nattrapport
Vi hade en rätt jobbig natt. Wollmar fick en större kruppattack och flera mindre hostatacker. Han är ingen gråtig bebis, som tur är. Alltså, så fort hostan har gick över somnade han om. Men han väcktes ju gång på gång på gång.
Han bröt ihop totalt vid ett tillfälle: När han var så snorig att han inte kunde amma. Så vi fick använda näsfridan. Och det är inte populärt!
Vi är grymt glada att han sover i egen säng, i eget rum vid såna här tillfällen. Det gör det enklare att höja huvudändan med böcker, vilket underlättare andningen för en snorig och hostig bebis. Och eftersom kruppen kräver att han ska ha riktigt svalt i rummet är det ganska skönt att sova i ett annat, varmare rum.
Vi fick ha hans fönster öppet, bara en glipa, men ändå. Eftersom spjälskyddet gör att hans säng blir som en egen liten kokong av värme så behövdes det för att få hans rum tillräckligt svalt för att underlätta hans andning.
Idag har han varit riktigt medtagen. Har inte orkat leka, men är glad när man håller och pratar med honom. Vi kollar på Mary Poppins och sjunger och dansar med honom i famnen. Det gillar han. Han har sovit många och långa stunder också.
Och han är blötare än vanligt. Det rinner från hans ögon, det ser ut som att han gråter stora, runda tårar hela tiden. Och det är gulgröna strängar rinnandes från vardera näsborre ständigt. Och eftersom han inte kan andas genom näsan får han hålla munnen öppen, vilket gör att han dräglar mer än vanligt.
Och såklart är han inte hungrig.
Ja, det är besvärligt att vara Wollmar idag, helt klart.
Jag hade sett fram emot att gå på Öppna förskolan imorgon, men jag får väl se hur det hela utvecklar sig. Är han fortfarande lika förkyld får vi stanna hemma. Trist!
Måndag
Jag älskar de här två så otroligt mycket.
Just sayin.
Wollmar är fortfarande sjukmar aka tråkmar aka sovmar aka klängmar.
Jag har tagit hand om honom efter bästa förmåga hela dagen. Och tacken? Nada.
Pappan kom hem från jobbet och fick dagens första och hittills enda skratt.
Häpp.
Mia och Wollmar varvar ner för kvällen och försöker läsa “När Emil skulle dra ut Linas tand”. Mys!
snygging! 😀