Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » 15-17 januari 2017

15-17 januari 2017

Wollmar mår inte bra

image

Här har vi en krasslig Wollmar som inte fick gå hem från besöket på akuten. Vi är inlagda på barnsjukhusets infektionsavd.

image

Jag försökte hålla Joseph, stackaren, uppdaterad om vad som hände genom att skicka mms. Han var på jobbet och satt i möten typ hela dagen.

Jag tror faktiskt att det allra mest var synd om Joseph idag. Visst, Wollmar var sjuk men han hade ju mig och massor av sjuksköterskor och läkare runt omkring sig. Stackars pappan var på jobbet och var orolig och ledsen.

Vi har fått komma hem nu till kvällen!

Men med ventilator/nebulizer och grejer för att han ska kunna andas lite mer problemfritt. Vi har blivit så otroligt bra omhändertagna idag, sådär så att man blir en otroligt glad, nöjd och stolt skattebetalare.
Bra bemötande på akuten och toppenengagemang på infektionsavdelningen där vi hamnade sedan. Vi fick ett eget rum, snyggt och prydligt. Wollmar fick en egen jättefin nalle som väntade på honom i spjälsängen (alltså ett mjukisdjur som vi fick ta hem sen) på rummet och jag blev serverad lunch och sedan kaffe. Både läkaren och sköterskorna var inne hos oss flera gånger och undersökte väldigt omsorgsfullt och noggrannt.

Det har såklart varit en riktigt värdelös dag om man ser till att det är värdelöst att ens älskade bebis är sjuk. Men ändå har det blivit ganska bra.

Vi åkte in för att Wollmars fökylning accentuerat till andningssvårigheter. Det var inte krupp-liknande, då är det ju svårt att andas in. Det här var mer astmaliknande och andningen var pipig på utandningen. Han lät liksom som en pipleksak när han andades och verkade ha svårt att få tillräckligt med luft.
På akuten lyssnade de på lungorna och konstaterade att han hade bronkiolit, alltså en inflammation i bronkiolerna. Om lungan ser ut som ett träd så är luftstrupen stammen, bronkerna de större grenarna och bronkiolerna de små, tunna grenarna längst ut. Typ.
Han har massor med segt slem som inte ville komma upp efter 4 olika omgångar med inhalation (av olika sort). När lungorna lät ännu värre efter behandlingen, och med tanke på att han gått ner i vikt så ville de behålla honom för observation över dagen.

Han blev något bättre och tillslut fick vi alltså gå hem.

Nu sover han sött i sin säng, vår lilla hjälte. Det tråkigaste är nu att han är smittbärande i 3 veckor till. Det är alltså grymt oschysst att gå till öppna förskolan eller träffa andra små bebisar. Vilket innebär att jag måse ställa in typ alla mina aktiviteter de närmaste veckorna. Tråååååååkigt.
Men, bara så ni vet, så får han gärna träffa andra vuxna eller äldre barn. Och jag tänker faktiskt ta promenader med andra mammor, jag menar, om bebisarna ligger i varsin vagn och inte har någon som helst kontakt så är ju smittorisken obefintlig.

Så. Vem vill rädda upp mina närmsta tre veckor med lite promenadsällskap?

RS-virus

image

Wollmars nalle som han fick på sjukhuset igår får testa att inhalera. Det går bra.

image

Wollmar får testa att hålla i munstycket själv. Det känns okej.

wpid-IMG_20130116_075424.jpg

Till en början känns det bra. Nästan skönt.

image

Men man kan ju inte ha tålamod allt för länge. (Här pratar vi sekunder alltså…)

image

När man är klar får man posera med björnen.

Sjukmar

Såg nyss att det är ganska exakt två månader sedan vi var inne på SÖS förra gången med Wollmar. 14 november hade han sin kruppdebut, 3,5 månader gammal.
Nu är han alltså 5,5 månader och har det RS-virus + moms. Utöver dessa två omgångar med problem längre ner i luftvägarna har haft haft två större vanligt övre luftvägsinfektioner.

Han känns ju som en så glad och frisk bebis, men ändå har han varit så mycket sjuk. Och det är nu medan han ammas. Amningen i sig skyddar ju mot en del.

Jag och Joseph brukar tänka positivt. För varje infektion han haft så känns det som att det är ytterligare något vi kan checka av från listan. Alla barn kommer ju få alla dessa virus och bakterieinfektioner någon gång, det handlar ju egentligen bara om tid. Allt som vi lägger bakom oss är bra. Kanske håller han sig friskare än andra barn sen i förskoleåldern?

På tal om det, så borde jag fortfarande ta tag i det där med vattkoppsvaccin för mig egen del. För det ju verkligen bara en fråga om tid innan Wollmar kommer få  vattkoppor. Suck. Men 700 kronor * 2 är inget man bara slänger ut sådär i en handvändning, i alla fall inte när man lever och snålar med föräldrapenning.
Heh, ska jag kanske önska mig det i födelsedagspresent?

Och förresten-förresten så känner vi nu hela tre bebisar som kommer födas i juni! Hurrahurrahurra!

Inhalationsutrustning

Vi har inhalationsutrustningen till och med imorgon, seda måste den lämnas tillbaks. De har en tredagarsutlåning på den, jag antar att det är för att inom 3 dagar ska man ha blivit så pass mycket bättre att den inte behövs. Och har man inte blivit det är det ändå dags att söka ny kontakt med vården.

Sedan Wollmar blev sjuk har jag sovit i soffan utanför hans rum för att snabbare kunna komma till honom när han behöver det. I natt blev han så rosslig igen att jag inte ens vågade vara på det avståndet. Vi har ju egentligen en tältsäng, men den står i källaren, så jag bäddade åt mig med alla filtar och sånt jag kunde hitta och sov direkt på golvet i hans rum.

Det var så läskigt i natt. Han rosslade och rosslade. Man liksom kunde höra rosslet från lungorna utifrån, det var inte bara genom andningen. Om ni fattar vad jag menar, det lät liksom om kroppen på honom. Annars kan man ju höra väsandet från halsen. Och det vibrerade från rosslet när man kände på ryggen på honom. Inte kul!

Ett tag funderade jag på att ringa SÖS igen men besinnade mig. Vi får vänta tills imorgon. Det är nämligen också så att RS-virus har sin kulmen efter 4-6 dagar. Wollmar började bli snorig och slemmig i lördags, och idag är vi inne på sjätte dagen. Det borde alltså bli allt bättre under dagen.

Jag försöker så gott det går att låta Joseph sova på nätterna eftersom han ska upp och jobba. Jag tror inte att han får någon kvalitetssömn ändå, direkt, som läget är nu. Själv känner jag mig ungefär lika pepp som av en Wollmars spyhanddukar. Solkig, trött och luktar surt.

Ge mig bättre tider, tack.

SPC-kuren mot mjölkstockning

Javisst ja, jag har inte berättat hur det gick med SPC-kuren.
Jag vete katten, men jag tror det funkade! Inte en tillstymmelse till mjölkstockning sedan jag började.
Idag saknade jag till och med fruktbollarna litegrann. Grynen mjukade till sig efter att de färdiga bollarna varit frysta och tinade, och smaken var inte heller så farlig när man väl åt dem.
Och ganska praktiskt var det att ständigt ha något litet halvnyttigt och sött till kaffet som hjälp att sluta okynnesäta godis efter julledigheten.

Men var det värt besväret? Vet väl inte riktigt så noga. Vi får väl se om mjölkstockningseländet börjar igen nu när jag slutat med SPC-flingorna. I så fall får jag väl överväga att ta en ny kur längre fram.
Det gick ju i alla fall att ta sig igenom en 9-dagarskur.

Det var väl det hela.

Det finns saker som hjälper upp humöret, som tur är.

1. Rara Aylin kom och tog med oss ut på stan. Vi drack kaffe på Röda Korsets café och sedan gick vi lite i butiker. Hon körde vagnen och roade Wollmar och jag fick lite andrum. Oändligt tack!

2. Jag vet inte om jag är dumsnål, men jag hittade ett par fina vinterkängor i skinn på rea. Så jag köpte dem för att ha nästa vinter. Vi kommer ju leva med den här föräldrapennningsbudgeten ett tag. Jag tänker inpregnera dem och sedan packa ner dem i kartongen igen och ställa ner i källaren. Då blir det ju nästan som en överraskning att få nya, fina skor till nästa vinter. Utan att ens behöva betala dem (då…)!

image

3.

image

Jag har hittat på ett nytt pysselprojekt! Just nu massproducerar jag änglar medan Wollmar sover. Till pysselprojektet köpte jag också ett ganska fult fotoalbum med svarta blad billigt på Stadsmissionen. Jag tänkte slakta det, bara för att få de fina, tjocka svarta pappersarken. Smart va?

4. Jag ska få jobba imorgon. Det känns, typ, som att få semester. Ärligt talat. Jag älskar Wollmar över allt annat, men det ska bli helt makalöst skönt att få lämna honom i sin pappas trygga omvårdnad imorgon och istället för göra något annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *