Wollmar är snart 6 månader och vi har blivit lite mer modiga med utforskandet och smakportionerna.
Idag fick han smaka på en ganska kryddig kyckling med potatis och rotsaker, passerat och pureat.
Vår teori är att han verkligen inte tycker att mat som inte smakar något är särskilt spännande. Och nu fick han alltså exakt samma, ganska starka mat som vi åt för någon dag sedan. Jag gjorde alltså samma sak till oss alla tre, men gjorde en separat gryta utan salt till honom.
Han älskade maten. Alltså, jag har faktiskt aldrig sett honom äta med sådan förtjusning.
Fact:
Wollmar gillar mat som smakar någonting.
Det sägs ju att vitlök, lök och kryddor går över i bröstmjölk. Så han är väl redan på ett sätt van vid allt det här.
Men åh!
Från och med nästa vecka när han blir 6 månader ska han få äta mat till lunch varje dag. Och då blir det samma sak – samma som oss, men tillagat separat, utan salt och inte stekt utan kokt och sedan passerat.
Eftersom vi oftast äter färska grönsaker och det är svårt att göra till honom (avokado är nog den enda “grönsaken” som man kan ge direkt till en bebis vad jag vet) kommer vi göra “storkok” med grönsaker och rotfrukter och frysa in.
När han ska äta sin mat får den ett tillägg av grönsaks/rotfruktspuré.
Det här ska bli så himla kul! Undra vad han kommer gilla bäst? Kött, fisk, kyckling? Ris, pasta eller potatis? Och vilka sorters kryddor?
Innan ni nu blir helt förstörda över tanken att vi kommer servera Wollmar kryddad mat, så betänk detta:
På Sri Lanka får man som vit turist ibland (om man har otur…) så kallad “baby curry” när man beställer mat. “Baby Curry” och “Suddha Curry” är typ samma sak. Suddha betyder “vit”.
De stackars vita som gillar mat med mindre kryddning får sri lankesernas babymat. Och den maten är på intet sätt okryddad, de har bara lugnat sig lite med chilin.
Över hela världen äter bebisar samma mat som sina föräldrar, bara gjord med lite småjusteringar. Jag läste en kommentar gjord av en indisk kvinna i ett forum om bebismat, hon sa att bara maten inte är så stark så att den svider på huden när den kommer utanför munnen på barnet, så går den att äta.
Så långt ska vi inte riktigt gå, va.
Om vi ändå är inne på ämnet att göra egen barnmat så fick jag ett bra tips av min syster. Pasta kan ju bli väldigt, väldigt klibbigt av att mixas. Kör då istället på risoni, pasta i risform. Funkar tydligen finfint!
Nog om detta.
Snart kommer Jenny och semlorna.
Har du hört talas om baby-led weaning? Googla det! Angående dina tankar om grönsaker tänker jag men även intressant om du är inne på att låta honom äta samma mat som er.
Jag har vänner som kör på detta och jag gillar verkligen konceptet och ska testa det själv.
Tack för tipset! Jag har hört om det tidigare, men inte kollat upp det, mest för att jag inte är person som trivs med att strikt följa koncept. Men jag ska läsa på mer nu kanske. I stort hade vi väl tänkt att han ska få börja plocka i sig väl kokta grönsaker själv från 7-8 månaders ålder, då har jag hört att det kan vara klokt att introducera andra koncistenser på maten. Typ. Hur tänker ni göra?
Jag tänker mig att jag fortsätter helammar så länge han verkar nöjd med det och sen på sidan av det ger jag honom lite olika saker som han kan undersöka och smaka på i sin takt. Han har hittills fått smaka broccoli, morot, banan, jordgubbe, äpple och toast. Men i bitar då som är lagom storlek att hålla.
Just nu behandlas dom som leksakerna. In i munnen några gånger och sen kasta på golvet.
Sen med tiden så ska han ju då börja äta mer och amma mindre i den takt han önskar.
Jag är inte helt främmande för att skedmata lite grann också, som du säger så är inte jag heller för att helt följa ett koncept utan vi provar oss fram lite tror jag.
Jag gillar dock idén att bebisen får lära sig att hantera mer hel mat och inte bara mos och puré.
Vad kul! Vi ju lite mer “tidspress” på oss att Wollmar ska kunna äta annat, jag börjar jobba 4 dagar i vecka i april då han är 8 månader. Jag hoppas på att kunna amma längre än så, men då morgon och kväll. På dagarna vill vi alltså att han ska klara sig med “riktig mat” och gröt och frukt. Jag skulle helst inte vilja gå över till vare sig ersättning eller välling dagtid, men om han verkar behöva det så gör vi det såklart också.