En förkylning botas bäst med…
Bebisgos. Eller ska vi säga bi-gos?
Och fruktsallad och en god bok.
Tyvärr får besöket på öppna förskolan styrka på foten för förkylning, vila och ovanstående kurer.
Nu sover Wollmar och jag ska passa på att njuta.
Ha en bra måndag!
Gnällmar
Det är något med Wollmar.
Han är lite förkyld, han är lite hostig, han bajsar typ 4 bajsblöjor om dagen (annars är det ju högst en), vägrar äta någon fast föda (alltså även frukt och sånt som definitivt är gott) och han är gnällig. Supergnällig.
Dagens två höjdpunkter:
1. Promenad med sittvagnen
2. 10 minuters tittande på “Drömmarnas trädgård”. Detta vedervärdiga, intelligensdödande barnprogram. Men Wollmar älskar det, tydligen.
Han har, som tur var, sovit ganska mycket idag. Då har jag passat på att börja återuppfriska minnet av anatomin. Jag går igenom kroppsdel för kroppsdel oh försöker fräscha upp mina kunskaper. Musklerna, deras ursprung, deras fäste, deras funktion och hur man testar dem.
Sedan ska ta och gå funktionstesterna för de olika kroppsdelarna (ni vet, typ hur man testar om ett korsband är av och sånt…). Ja, på det hela taget så behöver jag friska upp minnet från ganska mycket av sjukgymnastutbildningen. Det är ett steg i den mentala förberedelsen inför att snart börja jobba mer.
Har du en kroppsdel som du önskar ha undersökt, hör bara av dig! Jag behöver undersökningsmaterial! =)
Jaja. Nu levererade Wollmar dagens fjärde bajsblöja. Gotta go.
Amningen 6+ månader
Alltså, sedan i söndags är Wollmar i princip tillbaks till att helammas. Det må vara tänder eller förkylning eller vad tusan som helst, men äter gör han bara inte. Jag gör i ordning lunch, frukt och gröt och erbjuder. I bästa fall tar han en sked. I bästa fall tittar han bara ointresserat på maten och börjar göra något annat.
Man ska inte tvinga i bebisar mat, så jag erbjuder men tar bort så snart jag märker att han inte vill ha den här måltiden heller. Det känns så typiskt. Förra torsdagen, innan han fick feber på fredagen, var den första dagen han åt en hel riktig lunchportion, frukt och massor av gröt och fruktpuré. Han var så himla glad över att äta, åt med så god aptit och allt verkade så bra. Och nu.
Nu är jag så fantastiskt trött på att amma. Visst, jag vill gärna fortsätta delamma ett tag, bara för närhetens skull om inte annat. Men att helamma en så här pass stor bebis, det är rent ut sagt skitjobbigt.
Ett: För att Wollmar numera inte riktigt kan koncentera sig när han äter. Han vill ju ha koll på allt runt omkring och avbryter hela tiden. Han lyckas bara uppbringa koncentration till att äta från ett bröst i taget, och då blir det ju istället att jag får amma jätteofta. Vilket blir jättetråkigt om man inte får läsa, se på TV eller föra en konversation samtidigt, eftersom Wollmar då bara vill vara med och inte äta.
Två: När det gäller att amma offentligt vill jag försöka vara så diskret som möjligt. Men diskretionen far åt pipan när man har en bebis som glatt exponerar bröstet när han vill vända å huvudet och titta på allt som händer.
Tre: Jag hade ju inte velat hålla och på pumpa för kung och fosterland på mina jobbfredagar, jag hade velat att han skulle kunna äta i alla fall lunch och mellanmål som inte var helt bröstmjölksbaserat.
Fyra: För att det var så himla roligt och mysigt att se honom äta och uppskatta mat. Förra veckan kunde vi till och med sitta och äta lunch tillsammans. Jag fick ju varva mellan att sleva in mat till mig själv och honom, men i alla fall. Mysigt var det!
Jag vet att det är självvalt att amma, men ändå. It’s my party and I cry if I want to.
Nya vagnen!
Vad den nya Trille-vagnen har som vi har eftersökt: Punkteringsfria däck, små, svängbara hjul fram, fullt liggläge (dvs. att ryggstödet går att fällt helt då barnet ska sova) och vändbar sittdel (man kan ha bebisen vänd mot sig först och när den blivit äldre kan den få se framåt) och ett bra bälte som man kan spänna fast bebisen.
Fredagsmorgon innan jobb
De här fredagsmornarna känns så speciella. Här sitter jag vid köksbordet och kurar i mörkret. Wollmar ligger i sitt rum och sover och Joseph ligger och sover i vårt.
Jag ammar ju visserligen på nätterna mot de dagar jag jobbar, men annars så tar Joseph allt annat. Och det känns tyvärr som att nätterna är extra stökiga när det inte är jag som tar dem. Jag tror att Wollmar och jag fått en egen rutin med hur vi sköter saker på nätterna. Mitt sätt att vyssja, min gräns när jag förstår att det inte är läge att bara trösta, vyssja och lägga tillbaks i hans säng, utan när han behöver få komma och sova hos oss. Allt sånt där som egentligen inte går att sätta ord på. Jag tror att tröttmössan Wollmar känner av (såklart) att det är andra sätt att sköta saker på när det är Joseph som tar nätterna. Och då blir allt lite mer upp och ner. Mer gråt, mer vakentid.
Joseph och Wollmar har ju inte samma nattrutin än. Men snart så, i april kommer ju Joseph vara föräldraledig mer och då också få ta nätterna mer. Då får de tillsammans forma sina nätter, hur de bäst löser det och vill ha det.
Just nu jobar jag alltså mot irritationen. Men varför gråter han, nu igen?! Joseph måste ju göra någonting fel! Men egentligen finns ju inget rätt och fel, det finns ju bara vanorna och mina och Wollmars egna rutiner.
Jag försöker att stå emot längtandet, jag vill försöka vara i nuet och njuta av det. Men, om jag gör ett undantag.
I april, när jag börjar jobba 4 dagar i veckan, då ser jag fram emot:
– att Joseph och Wollmar ska ha bättre nätter tillsammans, och att jag ska få SOVA på nätterna.
– att få komma hem til lagad mat, att slippa vara den som lagar den.
Nu ska jag strax gå till jobbet. Ha en trevlig fredag!