Vi har gäster. Bäst enligt Wollmar är Emmet, fasters chihuahua. Wollmar är så sjukt fascinerad av denna hund. Vi var ju på brunch på Berns. Det var gott. Och mycket. Mycket gott. Fast i brunchväg måste jag säga att både Clarion i Skanstull och Dramatens Elverket fortfarande är ohotade på tronen. Det funkade finfint att ha med Wollmar, barnvagn och att låna barnstol. Plus för Berns.
Efter magsjukan
Det är inga drastiska skillnader, som tur är. Men det här är Wollmars viktkurva (den blå), och som man ser har han minskat från att ligga nästan en standarddeviation över normalkurvan (den gröna) till att närma sig normalkurvan de senaste veckorna.
Så himla skönt att han hade lite att ta av från början så att han slapp gå ner under normalkurvan! Visserligen finns det ju bebisar som har sin egen kurva under den alltid, men ändå.
En person har pikat oss ganska mycket för att Wollmar äter mycket, underförstått att den personen tycker att Wollmar äter för mycket. Skit ner dig, har jag lust att säga. Bebisar som är lite tjocka har ett naturligt försvar till såna hemska saker som magsjukor och annat. Enligt BVC finns det överhuvudtaget ingen övervikt hos barn innan 18 månader, dessutom. Låt grabben äta så mycket han vill!
Joseph: Första lediga veckan
Igår blev liksom första dagen på min föräldraredighet på “riktigt”. Det var i alla fall min första måndag tillsammans med Wollmar utan Mia. Men förra veckan var liksom en inkörningsvecka för att se till att allt det vanliga funkar. Måltider, matlagning, sovtider, promenader, handling, tvättstugan mm. Igår började det hända föräldrarsaker på riktigt. På förmiddagen var jag på BVC med Wollmar för hans 8-månaderskontroll. Förutom de vanliga grejerna som vikt, längd och huvudomfång så kontrollerade BVC-sköterskan hur stabil hans blick kan följa ett objekt (i detta fall en skallra). Denna kontroll syftar att fånga upp barn som skelar eller har något annan synfel så att man kan åtgärda så fort som möjligt. Skelning går ju att träna bort i de flesta fall med ögonlappar och så.
Annars var det som vanligt tillfälle för frågor och jag kollade om det var OK att Wollmar äter så mycket som han gör. Hon tyckte INTE att vi skule begränsa honom på något sätt utan ge honom mat när han är hungring till dess att han är mätt. Särskilt nu efter magsjukan kan det vara så att han lilla kropp vill ta igen sin vikt så det var bara att ge honom alllt han behövde.
På eftermiddagen åkte vi till Högalidskyrkans öppna förskola. Förutom den engelska öppna förskolan som jag bara hann vara med på en gång så var detta min första gång på plats. Att Wollmar har varit där tidigare märktes tydligt eftersom det var många föräldrar som kände igen honom. Måste säga att det var lite för mycket folk för att känna att man skulle hinna med att samtala med alla så mycket som man skulle velat. Wollmar var dessutom VÄLDIGT “pappig” och ville inte leka vare sig med leksakerna eller de andra barnen förrän vi nästan skulle gå hem.
Idag började dagen med sovmorgon och Wolmar vaknade för första gången på länge i sin egna säng. Han och jag hade dock en ganska lång kamp i natt vid tretiden då han var pigg som en mört och tyckte att lek och bus var ett bra alternativ.
Vad vi ska göra idag? Jag vet faktist inte. I vanliga fall hade jag velat planera hela veckan på något sätt redan på helgen. Men nu när vi hade gäster blev det liksom inte av. Det är dock soligt så vi ska nog ut en sväng. Kanske förbi “Lanka Tea & Kryddor” och köpa lite grejer?
Vårpresent från längtande farföräldrar
Idag kom det ett paket adresserat til Wollmar. I den låg det en liten vårmössa och tillhörande skarf/halsduk från Farmor och Siya. Hemskt passande eftersom hans vintermössa är för tjock och jag senast idag knöt en av Mias gamla skarfer som en halsduk om honom.
Vi kom precis in från en promenad, men kanske ska ut igen nu då?
Sömn
Ni ska veta att detta me dsömn inte är överskattat. I natt var Wollmar Mr. Piggelin (eller Wollmar Bök och Stök AB som Mia kallar honom) inte bara en gång utan två! När han är Mr. Piggelin innebär det att han egentligen är trött, men det spritter så mycket i kroppen att han liksom inte kan varva ner. Det ska krypas och klättras mm. Bär man och vyssar honom ligger han snällt och beskedligt i ens famn men blundar inte för en sekund. Han tittar på en med den där blicken som säger: “Om jag blundar nu så lägger du mig bara ner i någon säng för att sova”.
Försöker jag lägga mig med honom i vår säng ser han bara Mia och då vill han till henne. Amma, klättra elller bara ligga där, det kan vara lite olika. Man kanske tänker att han är hungrig och omnar om han får ammat. Men det är tyvärr ingen garanti.
Men men, vi har i alla fall inte ett barn som skriker och gråter hela natten och att han är vaken två gånger per natt á 1 timma och är på gott humör så ska man kanske inte klaga. Men i natt så klockade INTE Wollmars uppvaknanden med min cirkadianska rytm (sovmönster). Så jag känner mig lite som en klubbad säl som inte fick somna in (ok, kanskee to much).
Nu har Wollmar somnat och jag ska se om jag kan ta en liten power nap med.
