Jag skulle börja med frukostdisken. Wollmar satt och lekte med sina leksaker på vardagsrumsgolvet. Så fort han såg att jag styrde stegen mot diskhon stack han iväg, snabb som en vessla och med okynne i blicken. Här skulle det busas!!
På två röda hade han hunnit till skohyllan, dra ner lite skor, rest sig upp och börjat klänga och hänga i jackorna ovanför.
Det var verkligen ett medvetet bus. Han visste att jag skulle göra något i köket och vara upptagen i ett par sekunder och att han under den tiden skulle hinna till skohyllan.
Sedan min förra lediga fredag har Wollmar också lärt sig att invitera till lek. Han kollar på en med sin busigaste blick, börjar skratta och sedan kryper han iväg och kollar hela tiden bakåt liksom för att uppmana till att man ska följa efter honom. Efter någon meters jagande vill han bli “fångad” och då skrattar han så att han kiknar. Sedan vill han jaga tillbaks, men då vill han komma ikapp den vuxne snabbt – han vill bli fångad strax igen.
Så himla roligt, vi kan LEKA tillsammans!
Det blir sannerligen bara roligare och roligare att vara förälder!
På besök på Bookbinders
På Sankt Paulsgatan finns nu mera en av våra favoritbutiker. Mest favorit är den ju på grund av att Jenny jobbar där. Men butiken är fantastisk och det har så himla mycket fint. Butiken från Sturegallerian har flyttat och finns nu alltså på Söder. Den öppnade idag och vi var ju bara tvugna att inspektera!
Jenny och Wollmar besiktigar inredningen. Klart godkänd.
Jenny försöker impa på Wollmar med ett björntryck på en bok.
Bookbinders Design heter alltså stället och en av deras attribut är att de själva kan prägla in text på böcker, pärmar, lådor. Wollmar har fått en alldeles egen låda av sin bästa auntie Jenny, also known as “håret”.
Wollmar fick en god stund av krypande och klättrande under butiksbesöket och somnade som en stock i vagnen på vägen hem. En välbehövlig paus för mig…
Kött och potäter
Idag äter vi köttfärsjärpar. Vi vuxna får nötfärsjärpar med fetaost och soltorkade tomater, Wollmar köttfärs är bara kryddad med örter och vitlök. Det är grisigt, men han äter bra och tuggar finfint. Till köttfärsen får han stora bitar av potatis, rättika och morot kokta så att det är mjuka och lätta att tugga.
Nyss var vi ute på promenad och gick till Årstaviken och matade ankorna. Wollmar hade slocknat och sov som en stock så vi fick roa oss med att mata ankorna ändå, jag och Joseph.
På vägen hem mötte vi fyra poliser på häst som stod på en parkering. Wollmar fick sitta och stirra en stund och en av poliserna vinkade till honom.
Ett fint ögonblick.
Snart kommer min syster hit och äter lunch med oss, så så snart Wollmar är klar ska vi städa upp, tvätta golvet och duka för vuxenlunch.
Mia: Kul att jobba igen
Jag tycker faktiskt att det är kul att jobba igen. Jag trodde att jag skulle känna mig ringrostig och fumlig med patienterna, men det är faktiskt tvärt om. Med graviditet, förlossningskompliationer och 8,5 månaders föräldraskap har jag gått en extra årskurs i livets skola, känner jag. Alltså faktiskt, jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv vilket jag tror att också spiller över på hur jag är som yrkesperson.
Jag tror att jag är mer självsäker, mer pedagogisk, mer angelägen om att se och bemöta patienterna på ett medmänskligt sätt. Jag har genom att ha varit patient själv i ett väldigt utsatt läge insett på djupet hur viktigt det är att man som patient känner sig sedd och lyssnad på.
En vanlig sjukgymnastyrkesskada är att man tänker på och benämner sina patienter utifrån var de har problem. “Jag hade nyss en ländrygg” eller “strax ska jag ha ett nybesök, en axel”. Vissa menar att detta är ett otyg, att det speglar en människosyn/patientsyn som är problematisk. Man ÄR ju inte sin ländryggssmärta eller sitt knäproblem. Men jag får ju såklart inte berätta något om vilka patienter jag har för någon, så jag kan ändå tycka att det rätt användbart.
Idag har jag alltså haft: en fot, en axel, en armbåge, ett knä, ett skulderblad och en gravid med foglossningar.
I höst ska jag också handleda en student under 5 veckor. DET kommer bli utmanande och spännande. Mitt genetiska arv innehåller väldigt mycket av pedagogik och lärande. Jag tycker väldigt mycket om att lära ut och att ha en egen student att handleda kommer bli grymt kul!
Åh, vad roligt!! 😀