Nu är våren här i all sin prakt. När vi kom hem från Karlstad hade Stockholm fullkomligen exploderat med grönska och blomster. Magnolia, japanska körsbär och alla de andra. Idag gick Wollmar och jag en sväng genom kungsträdgården och tittade på blommorna.
Ikväll åker vi till Göteborg /Öckerö och är där över helgen. Jag ska springa göteborgsvarvet och Mia fyller år. Massor att göra som ni ser.
Resdag
Efter en lång tågresa och en färd med bil och färja har vi landat ute på ön. Tågresan gick bra, inga gråtkatastrofer. Detta trots att vi var ute och reste på Wollmars nattetid.
Imorgon ska vi njuta av att få spendera tid med farmor och siya.
Födelsedagsfirande
Min födelsedag tillbringades inne i Göteborg tillsammans med vännerna Elvira&Filip, Carro&Oscar och Josephs föräldrar. Vi hejade på Joseph och Filip som sprang Göteborgsvarvet!
Fina Elvira+.
Gänget, med Carro+.
Efter 30 grader och solsken blev det hagel och iskallt regn i några få minuter. Vi blev helt igenomdränkta på några sekunder.
Medan vi inväntade grabbarna och Oscar&Carro för middag så roade Elvira Wollmar med gitarren. Mysigt!
Wollmar har dock firat min dag med att ha feber och hosta. Han verkar inte så farligt medtagen som tur var, men ändå, inte på topp.
1.46
Bästa Joseph klarade varvet på 1 timme 46 minuter.
Så himla grym!
Bebisbus på blå tåget
På vår resa hem upptäckte vi att vi inte skulle resa med SJ. På våra biljetter (som för övrigt såg ut som att vi hade tillverkat dem själva på Word eller något) stod det “Blå tåget” och mycket väl stod det ett blått tåg med texten “Blå Tåget” och väntade på oss vid centralstationen Göteborg.
Hur var upplevelsen då? Tåget var ett upprustat från 60-talet men saknade fortfarande nödvändigheter som AC. Det blev alltså en mycket varm resa vilket tog hårt på Wollmar. Annars var det ett charmig gammalt tåg, som gick när det skulle och kom fram enligt tabellen. Personalen var trevliga och det fanns eluttag vid alla platser. Tyvärr gick det inte att fälla upp armstödet mellan sitsarna vilket gjorde det väldigt besvärligt att sitta bredvid Wollmar. Antingen fick man dela en sits, vilket blev trångt, eller så fick man hålla koll på honom med en utsträckt arm från den andra sitsen. Inte bra.
När Wollmar inte sov eller åt var han på upptäcksfärd. Ett tåg är en rolig plats för en krypande 9 ½ månaders bebis.
Nästan alla på tåget hade sprungit eller var i sällskap med någon som hade sprungit GBG-varvet. Det gjorde att det blev något av en gemytlig stämning ombord.
Som ni ser har Wollmar haft väldigt kul på resan men han var väldigt glad över att få komma hem och ligger nu och sover sött i sin egna säng.
Mys hos farföräldrarna
Som vi skrivit var i på Öckerö och i Göteborg i helgen. Första två nätterna sov vi över hos mina föräldrar. Det är lustigt hur snabbt Wollmar vänjer sig med dem i jämförelse med vännner eller helt främmande människor. Över huvud taget smälter Wollmar mycket fortare mot den närmsta släkten än vad han gör mot andra personer som han kanske egentligen träffar oftare. Kanske beror det på utseende, kroppspråk, doft eller något annat.
Hur som helst har vi alla tre haft en härlig helg. Har ju redan skrivit om det mesta. Ville bara dela med några kort på Wollmar hemma hos Siya och farmor.
Det var lite klurigt att röra sig på en gräsmatta när man hade skor och överdragsbyxor på sig. Så det var bättre att bara sitta och betrakta.
Gitarren och att få lyssna på live-musik var en riktig höjdare. Både farmor och Siya spelade för W (Siya sa att han under sina 30 år som gift med farmor aldrig sett henne spela gitarr).
Det nya livet
Valet av sittplats på tåg kan bli en ganska bra bild över hur Josephs och min relation förändrats i och med Wollmar.
Vi har ju ingen bil och åker ganska ofta tåg, framför allt ner till Göteborg. Det blir ganska långa resor.
Innan Wollmar valde vi alltid sittplatser bredvid varandra. Vi tycker om att sitta nära, ha möjlighet att luta och sova mot varandra och att kunna se på film eller så tillsammans. Vi hade oftast också med oss välplanerad mat/fika och kunde se tiden på tåget som trevlig avslappning, som tid för samtal och som en trevlig fikastund.
Nu förtiden väljer jag och Joseph inte ens att sitta bredvid varandra. I och med att sittplats för barn kostar typ en femma så bokar vi alltid sittplats för Wollmar också, och då måste ju en av oss sitta med Wollmar och den andra får sitta själv. Om inte annat så behöver vi det där extra sätet för att ha någonstans att bre ut sig på. Wollmars alla grejer och tillbehör tenderar ju att hamna lite överallt.
Nu på senaste resan från Göteborg hamnade vi att sitta så att Joseph och Wollmar satt framför mig. Vi satt inte ens tillsammans, långt ifrån sådär nära och mysigt som vi brukade.
Wollmar är i fokus. Att han har att göra, att han får sova när han behöver och äta när han är hungrig går före allt annat. Tågresorna nu sammanfattar livet så bra. Ingen mer tid för avslappning, god fika eller avslappnade samtal. Nu har en av oss fullt upp med Wollmar medan den andra, i bästa fall, försöker sno åt sig en timmes välbehövlig sömn. Alltind går i skift. Först äter Wollmar, sedan äter den ene, och sedan den andre föräldern.
Jag klagar inte, jag konstaterar. Att skaffa barn är ingen dunderkur för ett förhållande, långt ifrån. Men det är också det roligaste, vackraste och mest meningsfulla jag kan tänka mig.
För tänk att få gå fram och tillbaks i vagnen tillsammans med den finaste lilla pojken i världen. Han går och håller i dina händer och storler och skrattar mot alla som möter hans blick. Då finns inga ord för stoltheten och kärleken.
