För någon vecka sedan hade vi några fantastiska nätter. Wollmar sov hela nätter i sin egen säng. Sen drog vi iväg till Karlstad och till Öckerö, och Wollmar har fått en förkylning. Det har stökat till det en del för oss. Wollmar behöver nappas och/eller plockas upp för att få bli hållen och tröstad flera gånger per natt.
Han vaknar och gråter otröstligt till och från. Vi tror att han har ont i munnen, för han har fyra svullnader på överkäken där det ser ut som att framtänder kan ploppa fram vilken sekund som helst. När man smörjer in bonjela skriker han som en stucken gris, det verkar vara så fruktansvärt ömt. Men bonjelan hjälper, som tur var och gråten går över efter det.
Just nu vaknar han dessutom av hosta också, så nu är sömnen lite extra störd.
Amningen då? Jo, alltså, jag ammar en gång per natt. Men eftersom det i princip är i sömnen har jag ingen aning om det faktiskt kommer någonting. Fast jag tror det, lite tror jag att jag hör honom klunka de gånger jag faktiskt är halvvaken. Men hade Wollmar bara slutat vakna, så hade jag också slutat amma. Det fyller liksom inget annat syfte än att trösta/söva en gång per natt. Han behöver verkligen inte den lilla mjölkskvätten för näringens skull.
Undra hur lite bröstmjölk som krävs för att bebisen ska få de positiva effekterna av amningen?
Vi hoppas på att Wollmar blir helt frisk och att vi får goda effekter av att vara hemma så att vi snart får komma tillbaks till där vi var för någon vecka sedan.
Sova hela nätter, det är grejer det.
Härligt med flera sova-hela-natten-nätter! Med båda våra barn var nattamningen det sista amningspasset vi slutade med. Minns så tydligt att det kom till en punkt där det kändes som att både barnet och jag upplevde att “nu är vi nöjda med amning och det börjar bli dags att sluta”. När jag sedan bestämde mig att “nu vill jag sluta” var det som att de var helt med på det, började sova hela nätter på ett nytt sätt. Ville inte heller amma efter den punkten, när jag erbjöd amning vid ett tillfälle “bara för att testa” några dagar efter sista amningstillfället.
Första barnet: jag åkte bort till en kompis ovh sov borta två nätter, han var drygt 9mån då. Väl hemma igen ville jag sluta amma (fanns med i tanken att jag åkte bort) efter det ville han inte heller amma. Han var också redo.. Liten, kort övergångsperiod vad gäller sömnen, men sedan sovit hela nätter i princip alltid efter detta. Andra barnet började sova hela nätter varje natt med start från när vi slutade med amning (ammade 11mån, på slutet enbart nattamningen). Har i princip aldrig krånglat med att vakna på nätterna efter det.. Barn är olika och lillebror var inte redo att sluta när storebror var det, men när han var redo blev även den övergången väldigt smidig.
Ni ska göra vad som känns bäst för er.. Hoppas det kommer gå smidigt för er, oavsett när ni väljer att sluta.
Kram
Tack för råd och pepp!! Det är svårt att känna om Wollmar är redo att sluta, men jag börjar defintitivt bli det…