När man har fyra tänder kan man äta sin melon själv i stänger.
Föräldrarna får frukostro och pojken ääääälskar sin melon.
Joseph: Helt föräldraledig!
Nu jag arbetet min sista dag på jobbet. Ja, fram till och med februari 2014 i alla fall. Känns supernaturligt och samtidigt HUR konstigt som helst. Nu är det Wollmar och jag i en HEL HALV vecka. Ja, för efter det så börjar Mia sin semester och då kommer vi att vara lediga i två månader tillsammans. HUR gott som helst. Men i augusti kommer det vara Wollmar och jag på vardagarna.
Vad ska vi göra? JA, antagligen typ samma saker som vi gjort hit tills. Träffa folk, gå på öppna förskolan, gå på utflykter, bus här hemma, laga mat, tvätta kläder och leka i parken. Sedan finns det säkert fler saker som man kan hitta på i höst när Wollmar är lite äldre. Frågan är bara vad? Någon som vet vad en 15+ månaders bebis uppskattar att göra som en 10 månaders inte fattar?
Wollmars bästa leksak är dammsugaren. Idag lärde han sig att sätta på den och stänga av den.
Nu ska vi bara lära honom att köra runt den så är veckostädningen fixad…
Han själv tänker att han bara ska lära sig att bygga om den till en lämplig farkost så att han kan rymma när han känner att vi är för bångstyriga.
Jag kom på mitt i storstädningen att jag glömt att göra min plankan-dos den här veckan. Jag blev livligt påhejad av det extra tynget på rumpan.
Träning som är kul för hela familjen…
Joseph: Mushistorien
För någon vecka sedan var Wollmar och jag ute på promenad med Viktor och hans son. Vi hade satt kurs mot Blecktornsparken men råkade ta en felsväng och hamnade i bostadsområdet ovanför parken. Här ifrån fanns det trappor ner och man kunde se parken men det var INTE barnvagnsvänligt att gå ner den vägen. Vi valde att fortsätta framåt och komma in i parken från andra hållet. På väg ner mot parken stoppas vi av en kvinna som håller om sin ena hand och håller den i en konstig ställning så där halvt över brösthöjd. Hon kommer mot oss och frågar om vi har lust att hjälpa henne. Innan hon hinner förklara mer hinner många tankar fara genom huvudet medan jag iaktar denna kvinna som har något desperat i blicken.
Hon förklarar att hon såg en till synes skadad liten mus på gatan som hon skulle hjälpa. Men när hon tog upp den bet den sig fast i hennes pekfinger och ville nu inte släppa taget. Hon håller försiktigt fram handen och vi ser en liten brun mus som, mycket riktigt, hänger i ett fast grepp i hennes pekfinger.
Under min utbildning lärde jag mig mycket om försöktsdjur och vet däför precis hur man gör för att hålla en mus på rätt sätt. Så jag tog den i nackskinnet och svansen och den släppte fingret med det samma. Sedan gick jag bort till buskaget bredvid vägen och släppte ner den att få finna sin väg hem igen. Kvinnan var lätt skakad och skulle gensast iväg till en vårdcentral och ta en stelkrampsspruta.
Ja så kan det gå. Tur för henne att hon, just som olyckan hände, träffade på någon som både visste hur man håller en mus och får den att släppa bettet och som inte heller har något emot att ta i ett “vilt” djur (ja, jag spritade händerna efteråt).
Viktor och jag gick vidare till parken något förvånade över det som hände verkligen hände. Det var en så otroligt oväntade och random händelse. Tänk så det kan bli.
Nyckeltrassel
När Mia kom hem ikväll vände hon nästan i dörren för hon skulle på en stadsvandring på södermalm. Hon tog med sig Wollmar, men när hon skulle gå kunde hon inte hitta sina nycklar. Hon fick låna mina och for iväg. Efter ett tag skulle jag ut occh springa och då behövde jag nycklarna. Så jag letade och letade men kunde inte hitta dem. Till slut fanns jag em i botten av Wollmars leksakslåda. Han hade antagligen plockat dem, krupit till lådan ch dumpat dem där. Bus, kreativiteet eller bara lek? Ja, vem vet. Kul var det så där i efterhand.
Bassängdebut
Om ett tag åker vi till italien, och kände att det var dags att låta wollmar testa bassängbad. Efter en tveksam start är han nu helt såld.
Mammakroppen 10 månader efter sfinkterrupturen
Det har gått strax över 10 månader sedan förlossningen och sfinkterrupturen. Hur mår jag?
Bra, i det stora hela.
Inga skräcksecenarior alls. Jag håller tätt, kan träna som vanligt och har ganska sällan ont.
Jag har inte velat börja med något hormon-preventivmedel alls, jag fick för mig att jag ville vara helt natuell i hormonstatus ett tag efter jojo-säsongen med att sluta med p-piller, bli gravid, vara gravid, föda barn och sedan amma. Hej och hå.
Men efter alltihop det så har min menscykel förändrats något. Framför allt har jag mer mensvärk och mycket mer ont av ägglossning nu. På riktigt har jag som ganska kraftig mensvärk vid varje ägglossning. Dessutom måste det vara någonslags hormonell påverkan på slemhinnorna som gör att jag får värk i ärren efter förlossningsskadorna.
Det är jättejobbigt. I för sig en ganska bra preventiv metod, bara det. Men ändå. Jag har väldigt ont, nästan så att jag är sugen på att börja med p-piller igen bara för att slippa.
Någon annan av er post-gravida som har fått förändrade menscykler efter alltihopet med graviditet+amning?
Kroppen i stort är tillbaks till tidigare former. Brösten har gått tillbaks till samma storlek som innan och jag väger nu något kilo mindre än innan graviditeten, men det är förmodligen mest på grund av förlorad muskelmassa. Det finns ingen chans i världen att jag hinner träna som innan, även om jag gör mitt bästa.
På tal om postgraviditetsträning – idag har jag och en annan sjukgymnast suttit och planerat för att starta upp mamma-träningsgrupper på våra enheter till hösten. Bäckenbottenträning, bålstabilitet, amningsergonomi och lyft-och-bärteknik. Det ni!
