Vi borde egentligen åka tillbaka till Italien snart. För det verkar som att Wollmar har kommit ut ur sin semester-mode och har börjat vakna på tok för tidigt för vår smak.
Hur som helst så upptäckte vi till vår glädje att det var fint väder idag. Så efter frukost, fixade vi i ordning picknick bestående av tonfisk- och pastasallad + fruktsallad, packade allt och tog buss 401 från slussen till Hellasgården. Turen tog ca 15 minuter och med ens var vi ute på landet. Vi värmde mat på ett café åt Wollmar och promenerade sedan till Söderbybadet.
Spåren i nackareservatet är verkligen fina.
Väl framme vid badet, blev det slappa, sol, bus och bad (eller kanske mer vadning). När Wollmar väl blev trött så la vi honom och promenerade vidare.
Nästa anhalt blev Skogskyrkogården.
Där blev det paus för fruktsallad…
…och så klart besökte vi Greta Garbos grav dr jag tvingade Mia och Wollmar att stå fint för ett kort.
Sådana här utflykter är så enkla att göra och ger så sjukt mycket. Istället för att sitta hemma och försöka fylla dagarna med något att göra så åker man någonstans och låter dagen hända åt en. Visst är det gott med slappa dagar hemma på semestern, men det är utflykterna man kommer ihåg.
En övertrött Wollmar sitter och väntar in t-banan hem från skogskyrkogården.
Revanschbak
Dagens mys
Så här kan man också sitta och mysa efter maten en vanlig onsdag
Dubbelgångare på Söder?
Igår var vi och grillade i bergsgruvans park. Jag gick dit i förväg för att köra igång grillen så att allt skulle vara klart till att Wollmar, Mia och våra vänner kom. När jag kom dit var parkens grill redan igång och en man och en kvinna hade så gott som grillat klart sina korvar. Jag fick lov att slänga på mina briketter på dera kolbädd och inom kort var allt klart för grillning.
Medan jag stod där och passade grillen kommer en kvinna fram till mig och säger att jag är så OTROLIGT lik hennes son att hon trodde att jag var han. Det visar sig att jag har en look-a-like som heter Simon som bor här på söder. Jag ser ut som honom, rör mig som honom och har samma röst, talsätt och skratt som honom. Hans syster var den kvinna som stod vid grillen när jag kom dit och även hon fick en chock när jag anlände. Hennes 2 åriga dotter (han systerdotter alltså) kom fram till mig efter ett tag och sa: “Simon, titta”. Hon ville visa mig en bit glas som hon hade hittat. När henne mamma förklarar att jag inte är Simon tittar hon på mig en lång stund och blir ledsnare och ledsnare innan hon går därifrån.
Förortsbesök hos gamla vänner
Jag har ju en gammal vän, eller från början en kompis kompis som jag sällan träffar, men ändå har väldig koll på i och med att jag läser hennes blogg dagligen (den är lösenordsskyddad, så det är ingen idé att länka…).
Vi följer varandras liv ganska noga, men jag har aldrig träffat hennes barn eller man. Denna imponerande tjej är inte ens 25 och har en sjuksköterskeexamen och väntar sitt fjärde barn! Det känns alltid lite halvknasigt att träffa folk för första gången, när man vet så väldigt mycket om dem som när man följer någons blogg (som jag i det här fallet om kompisens man och barn). Men det var väldigt mysigt och barnen var så fina, så fina!
Vi fick chansen att åka ut och träffa hela familjen och magen under föresatsen att återlämna en babysitter som vi lånat. Det blev en mysig eftermiddag, med fika, promenad och 4h-gårdsbesök. Wollmar tyckte mycket om att leka med de andra barnen och var inte ett dugg blyg mot dem. Föräldrarna däremot var han inte särskilt intresserad av..
Det var en mycket mysig dag! Tack för den!
Idag har den andre av våra väntade “juni-bebisar” kommit! I för sig behagade den ene komma ut först i juli, men vad gör det! När vi åker ner till Göteborg om några veckor har vi två nya vänskaper att bekanta oss med! Så fint!
Dagens pyssel
Två av våra bästa-vänner par har alltså fått bebisar nu i veckorna.
En liten Arvin och en liten Edvin.
Vi läääängtar efter dem.
När jag går och tänker och längtar efter folk brukar jag börja pyssla.
Med inspiration av den födelse-tavla som Wollmar fick av Josephs kollega Parshin har jag gjort några egna varianter. Jag har gjort två andra, till Arvin och Edvin, men dem tänkte jag inte visa.
Jag har tänkt att jag ska fylla i klockslaget för bebisens födelse på klockan, datumet på tidningen eller på kalendern, längd på bandet som sticker ut och vikt på ryggsäcken.
Jag har lämnat fönstren omålade, för att jag senare ska kunna måla om bebisen föddes på dagen eller natten. De här två varianterna är mina senaste, så en del grejer blev kanske bättre på dem än på dem som Arvin och Edvin kommer få. Menmen…
Det är kanske allra mest mitt eget nöje, dem som får dem kanske inte alls tycker om dem. Då får man tappa bort dem bäst man vill!
Magen ett år efter förlossning
Jag är tacksam över att magen har tagit sig bra de senaste månaderna!
