Idag var vi först på Torekällberget. Det ligger i Södertälje och är ett utomhusmuseum med djur, typ som ett Skansen i livet format.
Wollmar tyckte att kon var rätt häftig. Efter turen på torekällberget åkte vi till en kollega till Joseph och hälsade på honom och hans familj. Vi lekte med barnen, tittade på deras fina hus och åt god mat.
Vi fick ge oss av när Wollmar sa ifrån på skarpen att han inte ville sova i vagnen, utan ville hem till sin säng. Imorgon ska vi på 5-årskalas. Det är ingen ände på skojigheterna!
Femårskalas
Idag var vi på 5-årskalas. Så himla mysigt! På kalaset fanns en annan liten 11-månaders bebis och han och Wollmar lekte faktiskt väldigt bra ihop en lång stund.
Annars så har vi mest bara hunnit förbi en loppis, ätit lunch och nu på kvällen badat Wollmar. Han var en riktig Lortmar!
Nu verkar sommarvärmen ha kommit igång ordentligt, så vi planerar att spendera morgondagen på sandstranden i Tanto. Den är faktiskt rätt fin, även om vi är rätt bortskämda med rent och salt västkustvatten och ogärna badar i insjövatten.
Kvällen avrundas med det obligatoriska avsnittet av kriminalserie och te.
Sommarförkylning
Sedan sommarledigheten började har vi varit bortskämda med långa och goda nätter. Wollmar har sovit mycket och bra, och inte helt sällan bara behövt nappas en eller ett par gånger per natt.
Sedan igår natt är Wollmar lite förkyld och sover genomuselt. Han vill ha napp men är för täppt, så han väcker sig själv hela tiden. Han är trött, men kan inte slappna av och ligger därför och vänder och vrider på sig och kommer liksom av bara farten igång att krypa eller ställa sig upp hela tiden. Och väcker naturligtvis sig själv, och börjar gråta.
Några timmar per natt får vi hämta honom till vår säng och liksom i princip ligga och hålla i honom, för att hålla honom stilla. Då somnar han och kan sova ostört en stund.
I natt kröp han ur mitt grepp, upp på min kudde. Tryckte in sin blöjrumpa i mitt ansikte och fyrade av en rejäl fis.
Någon timme senare satte han sig upp och använda nappen som ett tillhygge för att sitta och dunka Joseph i ansiktet.
Någon gång på småtimmarna funderade vi båda på att ställa in våra dagsplaner och istället använda dagen till att sova i skift. Nu har vi vaknat till lite och jag ha druckit kaffe. Nu kanske vi ändå kan skaka igång oss lite.
Hoppas, hoppas den här förkylningen går över fort och att nätterna går tillbaks till att vara sådär semester-bra igen.
All done!
Sedan Wollmar började äta har vi gjort ett tecken med händerna för att markera att maten och/eller måltiden är slut. Vi har även sagt “all done!” och gjort tecknet när vi vill signalera att något annat är slut eller färdigt – typ barnprogrammet, bussturen och så vidare.
Detta efter att vi fått tipset av en annan tvåspråkig familj att skapa vissa motoriska tecken, ifall språkutvecklingen skulle dröja något.
Nu har “all done!”-myntet verkligen trillat ner för Wollmar. Det är otroligt hur han kan signalera att han är mätt, nöjd och belåten både vad gäller mat och annat. Igår åkte vi tunnelbana i ca 40 minuter och jag gjorde mitt bästa för att underhålla Wollmar på bästa sätt. Efter 35 minuter hade han ändå fått nog av att sitta still i vagnen, och började således frenetiskt teckna “all done!”. När tunnelbanefärden inte tog abrupt slut då och där började han att gråta.
Wollmar kanske blir något senare med talet, det får vi väl se. Men just nu är han igång mycket mer händerna – pekar och vinkar och gör “all done!”-tecknet. Det känns bra ändå. Kommunicerar gör han, utan tvekan.
Han gick ju ganska mycket för någon vecka sedan. Han verkar ha ångrat sig vad gäller det där med gåendet. Idag har han tagit några få steg, men när han kommer på att han går så börjar han alltid gråta. Men står utan stöd gör han rätt vad det är.
Allting kommer ju, så småningom. Det är rätt spännande tider nu!
Mattvätt och favorit i repris
Idag gjorde vi en favorit i repris och drog till Torekällberget, men den här gången tog vi med oss familjen Viklund och en ordentlig picknick. Det var najs! Gott att äta, sovande och vakna, ätande och icke-ätande barn i omlott och där emellan lite avstickare för att se på djuren.
Vi fick se när lammungarna blev matade och när korna fick hö. En stor brun ko råmade så att Wollmar blev rädd och började gråta. Joseph och jag kunde knappt hålla oss för skratt, det kändes så lustigt och gulligt. Jag har faktiskt aldrig sett Wollmar bli regelrätt skrämd förut, det var en ny upplevelse, Missförstå mig inte, det var bara lite småmysigt, inte så att vi på något sätt skulle finna glädje i att Wollmar blir skrämd eller ledsen.
Hemma har vi tvättat mattor och golv på eftermiddagen. Jag låg på badrumsgolvet och skurade vardagsrumsmattan för hand. Gudars skymning, så ofräsch den var. När jag blötte den först, innan jag började skura den, så såg man stora fläckar där mattan liksom redan av mättad med intorkat guck. Bebisspyor. Det var verkligen på tiden att den blev lite ren!
Handlingsutflykt
Spöregn och inget på agendan – vi bestämde oss för att åka och testa ICA MAXI i Lindhagen.
Wollmar fick åka kundvagn för första gången i sitt liv, och ÄLSKADE det. Speciellt om han fick sitta och gnaga på en tomatpurétub.
Det fortsatte tyvärr att spöregna, så vi kom hem med en dyblöt dramaten och och två blöjkartonger närapå förvandlade till papier maché.
