Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » 1-5 augusti 2013

1-5 augusti 2013

  • av

Igår kom vännerna Christine och Viktor med deras David för att spendera några dagar med oss på öarna. Igår blev det promenad och grill och idag tog vi färjan över till kommunens nordligaste ö, Rörö.

image

Vi hade en solig dag och kom tillbaks till Öckerö med totalt övertrötta och slutkörda barn. Det blev sri lankesisk middag på altanen och sedan nattning av barnen.

Nu avslutar vi Öckerövistelsen med film och godis och imorgon tar oss tåget hem till huvudstaden igen.

Resan hem

Imorse litade vi på att bli väckta av Wollmar tidigt nog för att hinna packa i ordning oss och äta frukost i lugn och ro.
Klockan kvart över 8 vaknade jag och väckte resten av familjen. Klockan 9 var vi tvungna att sitta i bilen för att hinna med färjan och i tid till tåget. Lite lätt panikslaget blev det innan vi alla satt i bilen och kunde börja rulla hemåt.

På färjan passade Wollmar och farmor och Siya på att gosa och busa det sista.
image

Sedan blev det vinkningar på tågstationen.
image

Wollmar sov 1,5 timme av resan och lekte snällt resten. Både jag och Joseph blev dock rejält åksjuka på tåget, så resan blev ändå ingen höjdare.
Barnet fick sitta och slita isär tidningen Kupé medan vi försökte hålla huvudet upp och fötterna ner.
image

Nu är vi hemma och ska försöka tvätta och handla lite. Wollmar välkomnades av nysydda lakan som hans mormor lämnat här medan hon varit blomvattnare och lägenhetsvakt.
image

Vi har haft åtta fantastiska lediga veckor, och de senaste två har verkligen toppat av det hela!

Hemma och sjuk

image

Näst sista dagen på ledigheten spenderar jag i sängen. Fick feberfrossa och 39,5 grader igår kväll och har i princip sovit oavbrutet fram tills nu.

I övermorgon ska jag jobba, eller? Vi får se hur det går med tillfrisknandet.

Tillbaka till jobbet

Febern la sig under dagen igår och från och med 16 tempade jag 37 eller strax under. Inga andra symtom har jag, så då är jag frisk eller?
Konstig sjuka må jag säga.

I alla fall är klockan nu strax halv sju och jag sitter och äter frukost.
Vaknade med väckarklocka, äter frukost ensam, försöker vara tyst medan de andra sover vidare.

Den längsta, mest innehållsrika och lyckligaste sommarledigheten i mitt liv är till ände.
Det är dags att gå tillbaks till jobbet, vara den som drar in stålarna. Vara den som kommer hem till lagad mat och en efterlängtad busgrabb.

Annars brukar jag alltid får lite sådär längta-till-hösten känningar, längtan till tjocka koftor, vackra promenader bland höstlöv och kalla fingrar mot en tekopp. Men den här sommaren har varit lite för bra för sånt. Plus att Wollmar ger mig mycket mindfullness, jag vill vara medvetet närvarande här och nu med honom. Inte bara tänka framåt.

Menmen.
Det är dags att gå till jobbet.
Alldeles snart dags att förnya gymkortet.
Byta ut sommarkläderna mot jeans och tröjor.

Och sånt.

Men nu först: borsta tänderna och gå till tunnelbanan.

Here we go…

Förälraledighetslivet fortsätter för Joseph

Man skulle kunna tro att Wollmar hängt med och förstått att semestern var över. Men då skulle man ha fel. För vår Wollmar bestämde sig att sova fram till 09:00 idag. Han sov så pass länge att jag hann vakna, raka mig, duscha och fixa i ordning frukost innan han behagade vakna. Sedan var han uppe i 1 ½ timma innan han prompt ville ta en tupplur igen och sov då 1 ½ timma. Nu på eftermiddagen har han nästan sovit 1 ½ timma till och man undrar hur natten kommer att se ut. Vår BVC-sköterska sa för ett halvår sedan att ju bättre de sover på dagen desto bättre och mer de sover på dagen. Frågan är om det gäller för en 1 åring med?

Annar har det varit lugnt och skönt idag. Efter lunch fick vi besök av Aylin och Jocke och efter lite lek hemma gick vi till “I mina drömmars stad” parken vid Gotlandsgatan. Wollmar lekte och stökade och fick springa av sig innan vi drog hem.
image

Pratnisse

Idag har även Wollmar kommit loss med lite nya ord. Hittills har han kunnat säga: Titta, nana (mat), ada (vatten), kaka (okänd betydelse).
Han har även sagt “Mama” och “Dada” och andra ord men inte så att man förstått att han har någon förankring eller förståelse till vad orden betyder. Idag efter att Mia kom hem och hon så småningom tog med sig honom för att byta en blöja börjar han desperat ropa ut “DADA, DADA, DADA!”. Mia ropade även på mig och jag kom in. Då säger Wollmar: “Titta dada”.
Senare under kvällen sitter han och leker med Mia. Efter ett tag ställer han sig upp, vinkar hej då till Mia och går ut till köket mot mig och säger “Dada-dada”.

Han har även försökt att härma “tack-tack” och “hej-då” idag. Så han kanske inte blir så sen med pratet som vi befarat. Vem vet. Det är i alla fall kul att han är i gång.

Etiketter:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *