Idag har vi haft en lugn men ändå fullspäckad dag.
Vi började med en rivstart och en frukostdejt med familjen Viklund hemma hos dem i Huddinge. Det hade kunnat vara enkelt, men eftersom pendeltågen inte gick mellan Centralen och Älvsjö fick vi åka på sightseeing genom de södra förorterna på dit och tillbakavägen.
Det var en mysig frukost, så det var helt klart värt besväret!
När vi kom tillbaks till Söder var klockan redan 12 och vi började bli sugna på lunch. Vi drog runt till sushiställe efter sushiställe bara för att konstatera att de öppnade först senare på lördagar. Tillslut tröttnade jag och Wollmar somnade i vagnen, så vi satte oss i solen på Mariatorget medan Joseph fick fortsätta sushijakten (vi ville verkligen äta just sushi).
Familjen Fernando återförenades först någon timme senare, och då i parken bakom vårat hus. Där är bänkarna skönare, och Wollmar kunde sitta kvar i vagnen medan vi delade på sushin. Sen stack i vi in och bytte blöja och kokade kaffe och tog med fika ut. En stund senare anslöt min kollega Rickard och vi drack kaffe, lekte och pratade i några timmar. Solen var så härligt varm, det känns som att man verkligen ska njuta nu!
På sena eftermiddagen fick Wollmar sådär jätteont i munnen igen och han fick en supp alvedon och blev efter många om och men lite gladare. Efter kvällsgröten, lite våfflor och sedan lite mupparna på TV så somnade han gott!
Imorgon är det städning som står på schemat. Vi ska göra iordning balkongen för hösten, ska städa ner alla grill-attiraljer till källarförrådet och städa bort sandaler och sommarkläder. Och gå igenom Wollmars leksaker och lägga undan det som är för bebis-aktigt.
Wollmar fick en spis i ettårspresent och Viktor och hans familj har hjälpt oss att fakta upp den till Stockholm. Vi träffades ju igår, så idag fick Wollmar debutleka!
Nu kan alla i den här familjen koka grönsaker och baka bullar! Hurra!
Eriksdalsbadet
Dagens utflykt bar iväg till eriksdalsbadet. Att bada med Wollmar har verkligen varit en hit sedan i somras. Men de senaste dagarna har han inte varit lika pigg på kvällsbadet.
Så det var med blandade känslor vi for till eriksdalsbadet eftersom det kunde svänga åt vilket håll som helst. När vi kom dit gick ombytet prickfritt. Sedan kom eldprovet: Duscharna! Han ville till en början inte gå in i duschrummet. Om detta berodde på ljudet av duschar eller för att det for nakna gamla gubbar kors och tvärs kommer ingen att veta. Jag erbjöd honom en hand och han följde plikttroget efter. Själva duschandet gick ganska bra. Lite gnäll, men inget farligt. Lika så blev han lite orolig och gnällig när vi gick genom den stora poolen i äventyrsbadet. Men när vi kom till plaskdammen mjuknade han upp. Där efter tänjde han på gränserna och vågade mer och mer. Fick han vatten i ansiktet, skrattade han bara och innan vi åkte där ifrån hade vi varit i bubbelpoolen, utomhusbadet, “den strida strömmen” och känt på forsande vatten och vattenstrålar. Wollmar gick även upprepade gånger fram till en delfinstaty och klappade den.
Vi har tvättstugan idag. När jag hade packat klart tvättpåsarna och sa att vi skulle gå ner går Wollmar och hämtar en av våra matkassar. Han skulle ju också ha med sig tvätt. Så han fick några plagg i sin påse och vi åkte ner.
Lämnar det gamla…
…och börjar med det nya. Ja det kan väl sammanfatta vad som händer. Det var exempelvis över en månad sedan Wollmar spydde någon mat. Magmunnen verkar ta sig. Dock har han börjat med lite andra grejer. Han har ganska länge kunnat öppna de två köksluckorna som vi inte spärrat. Där ligger det grejer som vi tänkt att det inte spelar någon roll om han röjer med. Hit tills har han öppnat dem någon gång och när jag då sagt: “Oh my Wollmar. Did you open that? Could you close it for daddy?”. Så han han stängt luckan och gått och gjort något annat.
I förrgår upptäckte han att det faktiskt finns grejer värda att leka med I skåpen. Så då var det gjort! Igår upptäckte han dessutom att han når upp till lampknapparna. Detta innebär att så fort som det är tänt i köket går han och släcker . Han når dock inte till att kunna tända igen. Frustration hos både honom och mig.
Det är svårt att tänka sig hur fort det går med barns utveckling. Men helst plötsligt så bara kan de en massa saker. Ganska sjukt när man tänker på det, men samtidigt det mest naturliga i världen.
