Joseph: Lunch på jobbet
Igår tog Wollmar och jag en tur till Södertälje och träffade mina kollegor på en bebis-lunch. Tyvärr var de andra två bebisarna sjuka så Wollmar fick stå för hea den kvoten vilket han inte hade något emot. I början var han lite pappig, men efter att ha fått springa runt lite och värma upp så hade han inget emot att bli buren av auntie Sara och auntie Jean och vinka glatt mot alla läkemedelsnissar.
Så klart blev jag frågad om jag längtar tillbaka och jag svarade ärligt att det är olika, olika dagar. Jag trivs jätte bra med Wollmar och njuter verkligen av den förmån att få vara hemma med honom, lära känna honom och hjälpa honom att utvecklas till människa. Ibland, när Wollmar har en särskildes dålig dag så tänker man ju så klart “Tänk om jag bara kunde få vara på jobbet idag”. Sedan så längtar man till lite mer utmanande och utvecklande uppgifter och stimuli samt att få träffa och samtala med personer som kan prata med mig på ett begripligt språk.
Men det är verkligen härligt att få vara hemma med Wollmar och göra allt det vi gör. Hemskt sorligt att tänka att den tiden snart att förbi.
Efter lunch gick vi ner och drack kafffe tillsammans. Wollmar fick kompensera sin dåliga lunch med frukt.
Sedan blev det ännu dags att sätta oss på pendeltåget för den långa resan hem. På vägen till Södertälje läste vi genom Metro tre gånger. På hemvägen dög inte det längre utan då ville han röra på sig. Det slutade med att han stod vid det ett dörrpar (som stod på den sidan där dörrarna INTE öppnades) och pillade och finulade och hade någon låtsaslek.
Klädbytardag
Idag har det varit klädbytardag på högalidskyrkan. Jag och några pappor möttes upp utanför för att alliera oss och hjälpas åt. Det var sjukt mycket folk och tyvärr för många som krävde för mycket men vi hitta lite grejer ändå.
Som sagt var var det massa folk där och vi träffade en hel del vänner och bekanta som vi inte sett på ett tag. Mitt i allt passade Wollmar på att GÅ ner för trapporna helt själv utan stöd.
Efter loppis blev det mellis.
På vägen hem stannade vi till vid drakenbergsparken. Wollmar hittade med det samma den djupaste pölen och efter en tur till sandlådan var Lortmar ett faktum.
Kvastar är bland det roligaste som finns men synd att det inte blir renare för det.
Tvåbarnsliv
Vi är barnvakt till Wollmars kompis David idag. Vi kan glatt konstatera att två barn inte är dubbelt så jobbigt som ett. Grabbarna har lekt jättebra, kanske inte tillsammans, men sida vid sida.
