Här om dagen lekte Wollmar och jag med en boll. Bollen rullade snart under bordet och Wollmar började gnälla eftersom han inte nådde bollen på grund att en stol stod i vägen. Jag visste att han var fullt kapabel att plocka ut bollen själv och bestämde mig att bara hjälpa honom lite på traven. Jag visade honom därför att man kunde skjuta undan stolen för att sedan komma åt bollen. Så fort jag visade honom insåg jag vad som nu var möjligt. Om han kan skjuta undan en stol för att komma åt en boll kan han skjuta på stolar för vilket ändamål som helst. Mycket riktigt gick större del av den eftermiddagen ut på att skjuta stolar fram och tillbaka.
Som förälder har man mycket kortare tålamod med hur roligt det är med upprepningar. Något annat som man tycket är hemskt tråkigt som förälder är att behöva säga nej hela tiden. Av dessa anledningar tror jag att man oftast låter sitt barn klura ut saker och ting själva.
Ett gott exempel på detta är dörrar. Wollmar är precis så lång nu att han når upp till förrådets dörrhandtag. Igår gjorde han ett försök att rycka i handtaget. Säkert för att han sett oss göra det så ofta. I vårt förråd står brandsläckaren och en hel del annat som vi inte vill att Wollmar ska komma åt. Alla farliga kemikalier stå i och för sig högt upp på en hylla men brandsläckaren står ändå på golvet. Jag lyckades distrahera i alla fall Wollmar från att hålla på med handtaget eftersom vi inte vill att han ska komma in dit. När han väl lär sig det på riktigt får vi väl bedöma om vi ska barnsäkra mer i förrådet eller hitta på något annat sätt att låsa dörren.
Mia: Goda nyheter
Igår fick jag reda på att min magisteruppsats har blivit antagen för publikation i en vetenskapligt, amerikansk tidskrift. Jag vet att man inte ska skryta, men DET ÄR FÖR HIMLA COOLT. Jag är så sjukt glad!
Idag fick vi reda på att Wollmar har fått plats på en av förskolorna i vårt eget kvarter. Visst, de hade inte egen kock och stor gård som vi gärna hade önskat. Men de kvartarna vi sparar på att typ knappt ens behöva gå ut för att lämna på dagis, med den tiden kan vi laga lite extra god mat hemma och gå en extra sväng till parken. Dessutom har Joseph och Wollmar varit där och besökt, och tyckte att det kändes toppen.
Så! Vi är nöjda!
Tittut
Idag i kyrkan såg Wollmar ett äldre barn gömma sig i en låda och med ens göra det samma. Så jag satte honom i en låda och la på en till.
Var är Wollmar?
Tittut!
Som ni förstår fick vi upprepa leken ganska många gånger.
