Det blev ingen storm för oss. Eller, jo, det blev en storm. Men det blev aldrig någon här. Det var inte “Hej mitt vinterland, nu är jag här…”. Kanske inte borde klaga. Snön kommer förr eller senare och jag har har ett svagt minne om att jag i ferbruari-mars brukar klaga över att jag är så trött på snön och gruset.
Idag är det plugg dag i alla fall. Aylin är här och Wollmar, hon och jag har pluggat termodynamik och oxidationstal inför hennes kemiprov om någon vecka. Fick dessutom ett sms från Oscar och Carro att de var i stan och undrade om vi hade tid för en fika. Klart att vi hade! Så det blir nog finfika med Wallhultarna.
Igår var vi på rum för barn och Wollmar var verkligen i sitt esse. Han har verkligen kommit på detta med att springa och nu finns det ingen anledning till att gå längre. Så det är springa, klättra och fullt ös hela tiden. Samtidig vill jag påstå att han är mer harmonisk och lugn. När vi låste vagnen på bottenplan stod han snällt och stilla och väntade in mig och när vi gick till hissarna gick (sprang) han jämnsides med mig utan att sticka iväg.
Baksidan (och det måste väl alltid finnas en sådan) med den nyfunna motoriken är att han numera kan klättra upp på våra köksstolar. Det tar inte mer än någon sekund så är han uppe och sitter där. Det är egentligen helt OK för min del. Men det läskiga är när jag föreställler mig hur han kan slå sig om han halkar av stolen. Sedan har han såklart fått en förkärlek till att ställa sig upp på stolen vilket också känns riskabelt. Vad ska man gör åt det då? Jag kan ju inte säga att han absolut inte får stå på stolarna eftersom jag själv ställer honom på stolen när han står med mig och bakar. Blir ju lite klurigt för honom men han får helt enkelt lära sig när han får och när han inte får. Det blir väl en enkel match?
Första snön
Så kom den till sist, första snön. Kamske lite för sent att dra ut och leka med Wollmar nu. Han sover djupt sedan länge och drömmer säkert om stjärnor, mackor och böcker (tre favvosaker just nu). Om vi har riktig tur så kanske snön ligger kvar imorgon och då kanske det till och med finns mer. Kanske vi kan dra ut och åka pulka och göra snöänglar. Vi får se!
Kass bild, men det var det bästa mobilen kunde erbjuda. Hur som helst är det något sällsamt vackert när den första snön lagt sig.
Pusskalas
Efter att ha sovit över 13 timmar vakade Wollmar 7:36 och var redo för den nya dagen. Ett blöjbyte senare satt han hos oss i vår säng. Mia och jag pussade varandra för att locka Wollmar till att ge oss en morgonpuss men det fick en annan effekt. Istället för att pussa oss satte han var av sina händer bakom våra huvuden och förde våra huvuden motvarande och sa samtidigt: “Mmmmmmm”. Så Mia och jag pussade varandra igen och sedan igen och igen. När Wollmar tyckte att vi var färdiga släppte han taget tittade på oss och sa “Tack”. Sedan vinkade han till oss och kröp där ifrån.
Vi har en riktig Mysmar!
Graviditetsdrömmar
ag brukar bara drömma ganska lite och ganska vagt. Men de senaste veckorna har jag drömt så otroligt verkliga, färgsparkande och levande drömmar. Alla är också på något sätt jobbiga.
Jag drömmer att jag hamnar i konflikt med släktingar. Att får ett vredesutbrott på jobbet. Att jag åker vilse med Wollmar och att han dessutom har bajsat och att det är slut på blöjor.
Jag skyller på graviditeten. Helt klart. Det står ofta med över listorna på graviditetssymtom.
Men ändå. Jag vaknar varje morgon med en känsla av att någonting dåligt inträffat och att jag bara skulle vilja ligga kvar och gråta en stund.
Det är svårt att känna sig utvilad när jag vaknar känslomässigt utmattad. När kan det här tänkas gå över?
Vintertott
Då har vintern kommit och lite snö med den. Det innebär overall, tjocka vantar och vinterstövlar. Vad gör en vintertott-Wollmar i lekparken då? Tja, det gamla vanliga. Gunga, rutschkana och lite pilliplock. Får se om jag kan lära honom hur och vad man kan göra i snön. Så fort det kommer mer snö blir det i alla fall pulka. Men prognosen anger plusgrader så vi får nog vänta ett tag på pulkabacken.
