Vena cava

Förra graviditeten var jag på ett tillväxtultraljud i vecka 32 eftersom de inte var helt nöjda med mitt SF-mått. Under den undersökningen drabbades jag av vena cava-syndrom då bebis och livmoder pressar på aortan, blodtrycket sjunker och man kan svimma.

Det är en av de märkligaste sakerna jag känt. Att ligga där på spänn och vara uppmärksam på undersökningen som sker och bilderna på skärmen, för att sedan bli dåsig och apatisk och märka att jag håller på att tuppa av. Jag blev så slö att jag inte uppmärksammade barnmorskan på att jag mådde konstigt. Tillslut såg ju hon hur jag mådde och utbrast ”du håller ju på att svimma!”. Jag är rätt van vid känslan av att ha lågt blodtryck och liksom känna hur medvetandet fladdrar iväg när jag reser mig upp hastigt, men att det hände när jag låg ner var en oerhört märklig känsla.

Jag vet ju att man som sjukgymnast inte ska rekommendera gravida kvinnor efter vecka 16 att träna övningar liggandes på rygg, just på grund av risken för vena cava. Men jag har liksom tänkt att det är lååååångt kvar tills dess att det kan bli ett hinder för mig att ligga på rygg.

Hmmm.
Jag och Wollmar är ensamma hemma. Wollmar sover.
Nyss låg jag i soffan, på rygg. Och kände hur medvetandet liksom blev luddigt i kanterna och andningen tyngre.

Häpp! Jag kände igen känslan.
Nu vet jag det. Försiktighet med ryggläge från och med nu, i vecka 17.