För någon vecka sedan lärde sig Wolmar att klättra upp på våra köksstolar. Sedan dröjde det inte länge till den gången då jag stod inne i vårt rum och gjorde några ärenden på datorn och plötsligt blev det tyst om Wollmar. Jag ropade efter honom och gick ut till köket. Då hade han klättrat upp för en stol och stod och knaprade på makaronlådan som stod på köksbordet. Tur i lla fall att varken han ramlade ner eller drog ner ugnsformen.
Han har nu sedan dess försökt att klättra upp på toalettstolen och lyckades äntligen med bragden igår. Helt enkelt Wollmar klätterapan 2.0.
Besök på Mias jobb
Igår eftermiddag ringde Mia och undrade om Wollmar och jag kunde tänka oss att komma till hennes jobb med några papper hon behövde. Vi hade inga planer och masade iväg så fort Wollmar hade ätit klart.
Om jag skulle sätta ett tema på gårdagen så skulle det nog vara bollar. Vi tog bussen till gullmarsplan och promenerade till Mias jobb där ifrån. Detta innebar att vi gick förbi Globen på vägen och så fort Wollmar såg den utbrast han “Båål, båål, stoooo båål”. Det höll i ända till dess att vi inte längre såg Globen och med tanke på hur stor den är så förstår ni hur länge han pratade om båålen. När vi gick genom en park nära Blåsut gick en hund förbi oss. I vanliga fall brukar han göra sitt läte för hund och så är det med det. Nu var det ända han hade att säga “BÅÅL”, vilket stämde helt då hunden hade en boll i munnen.
Till slut kom vi i alla fall fram till Mias jobb. Hon var inte riktigt klar med sin sista patient och Wollmar fick leka av sig lite på gymmet. Med dagens tema i bakhuvudet så förstår ni säkert att det var en fullständig fullträff att det gymmet har massor av stora träningsbollar.
När Mia var klar gjorde hon sig i ordning och vi gick hem tillsammans. Hemskt mysig eftermiddag måste jag säga. Familjemys!
Vintern kom av sig
För några dagar sedan publicerade jag en bild av en vinterredo Wollmar. Tyvärr har nu all snö smält bort och vintern har lagts på is (no pun intended) och vi är åter tillbaka till gummistövlar och gallonställ. I förrgår gjorde jag misstaget att ta på Wollmar vanliga stickade tumvantar. Det tog inte många sekunder innan han doppade ner dem i en vattenpöl och gick sedan droppandes därifrån.
Igår var det lite torrare men ändå geggigt och blöt. Men vi har ändå roligt i parken, framför allt Wollmar. Och det är väl det som är vitsen.
Sleepy birds första utanpå-sparkar
Vi höll precis på att göra i ordning oss för att gå till sängs. Helt plötsligt står Mia i hallen och ropar till mig att hon känner sparkar. “Men inte som du känner på utsidan eller?”, frågar jag. Hon tar min hand och trycket det mot magen.
“Där!” ropar hon, “Kände du det?”. “Nej”, svara jag samtidig som Mia säger “Där!” igen, och då kände jag det. En liten spark som inte var magbrum eller Mias puls. Ett litet liv i hennes mage som börjar få upp farten nu snart halvvägs på sin färd mot utelivet.
Det finns inga andra ord än att det var ett magiskt ögonblick och våra leenden sträckte sig från öra till öra.
Ryggskott och lucia
Igår hade jag så där jämnont i ryggen. I natt kunde jag inte hitta en endaste bekväm eller smärtfri ställning att sova i. Idag vaknade jag med ryggskott. Som tur var fanns inte bara en utan TVÅ sjukgymnaster till undsättning. De diskuterade teorier till de bakomliggande ryggskott och olika behandlingsmetoder och validiteten till dem. så det var bara för mig att ta lite paracetamol och börja att testa alla varianter. Men det gör något fruktansvärt ont ska ni veta om ni aldrig haft det förrut. Usch!
Dagens planer var i alla fall att komma iväg till Högalidskyrkan till kl 11 och gå på barn/lucia-gudstjänst. Vi kom i väg i perfekt tid men när vi kom till rosenlundsparken kom vi på att vi hade glömt skötväskan. Elvira och Filip kom då på att även de glömt sin skötväska. Så Filip oftrade sig och sprang tillbaka för att hämta dem. I väntan på dem såg vi två ekorrar som lekte i ett träd. Wollmar var som förtrollad och ropade “Keck-korre, keck-korre”!
Ekorrarna var inom synhåll fram till dess att Filip kom tillbaka med väskorna.
En snabb räddare i nöden!
Sedan for vi iväg igen till kyrkan men kom tyvärr lite försent. Vi hann som tur var med att se luciatåget och sedan stod Wollmar i mitt knä och ropade “Siya” fram mot scenen halva gudstjänsten. Nu är vi hemma igen och har ätit lunch. Vännerna far snart hem till Göteborg men vi ses som tur var snart igen. Om inte i mellandagarna så firar vi nyår tillsammans. Det blir bra!
Wollmar hade sin luciakrona och Arvin var stjärngosse.
