16-20 december 2013

Ända sedan Wollmar kom upp i en mer medveten ålder har vi begränsat nappanvändandet till när han ska sova. Jag skulle tro att det blev mer strikt i samband med att han fick två tydliga och förväntade sovstunder på dagen, och inte bara sov på småbebisars vis litegrann när de behagar.

När Wollmar vaknar, både på dagen och på natten, ligger han och mornar sig själv. Man hör honom prata, sjunga och leka lite med djuren han har i sängen en god stund innan han säger till att han vill bli upplockad. Han är med andra ord redo att börja busa och röja med en gång när han kommer upp ur sängen. 

Vi har därför lärt honom att han själv ska räcka över napp och snuttis så att vi kan lägga undan dem innan han kommer upp ur sängen. Det hör sovstunden till. Han tycker att det är en ganska rolig ritual, och är han på skoj-humör vill han också börja lämna över alla mjukisdjuren också.

Imorse lämnade Wollmar villigt över snuttisen till mig när jag skulle plocka upp honom. Men när han skulle dra nappen ur munnen ändrade han sig, och började istället suga för kung och fosterland. Så har jag aldrig sett honom göra. Så jag frågade honom om han inte var riktigt klar med nappen och om han ville ha tillbaks snuttisen och gå och ligga och gosa bredvid Daddy en stund. Och mycket riktigt, det ville han.

Så nu på morgonen fick Joseph en gosnos nerlagd bredvid sig i sängen, en gosnos som låg och sög frenetiskt på sin napp i kanske 5 minuter. Sedan var Wollmar  redo att möta dagen och lämna napp och snuttis ifrån sig.

Wollmarprat

Wollmar är ju en snacksalig kille. Han bluddrar på mest hela tiden och långa stunder sjunger han istället.

Idag när jag kom hem utbrast han “Hej mamma!”. Att bli välkomnad av en tvåordsmening var stort!

Han var också väldigt fundersam kring det här med att Arvin nu hade åkt hem. Han pekade på ett fotografi på Arvin som vi har på kylskåpet och sa “Aaaaaaaaa-vin” och sedan gestikulerade han med händerna sådär med handflatorna uppåt som man gör när man säger “jag vet inte”. När vi frågar var Arvin är pekar han mot dörren och säger “Där”. Och det är ju på sätt och vis helt riktigt, det var ju där han senast sågs.

Nu kan han också kommunicera vad han vill titta på när han har sin dagliga TV-stund.
Och det poppar också upp nya ord hela tiden. Idag satt han och ropade GURKA hela middagen. När lärde han sig det? Ur luften har han också snappat upp att Tomte heter just Tomte. Inget vi har repeterat, alls.

Det kommer bli väldigt väldigt konstigt när han börjar på förskolan. Jag menar nu lär han sig nya ord liksom ur luften. När han går på förskola kommer det ju öppnas en ny värld av saker och ord, och vi kommer ju inte på något sätt kunna hänga med i utvecklingen vad gäller ursprunget till alla nya ord.

Det är så himla kul med en PRATMAR!

Jul- och förskoleförberedelser

Idag förbereder vi oss. Imorgon en sista arbetsdag för mig, några få inklämda patienter och sedan tar vi tåget till Göteborg.
Vi har packat och försöker få i ordning allt.

Wollmar hade en knasig kväll och ville bli sjungen för länge, länge. Jag har haft lock för ena örat hela dagen och funderar om det är ett märkligt graviditetssymtom eller bara en slump. Testade nyss med en omgång revaxör, men det kommer inte ut något, så det är nog ingen propp i allafall.

Idag fick vi också alla papper inför Wollmars förskoleinskolning. Vi ställer oss frågor:
– Vad är det för skillnad mellan regnkläder och galonbyxor? Jag fattar att man behöver regnjacka också, men är det något annat vi missar?
– Behöver ettåringar verkligen inneskor? Om alla barnen har med sig inneskor, kommer inte pedagogerna få hålla på med att para ihop barn och inneskor mest hela dagarna?

Och så alla rent känslomässiga frågor. Hur kommer det kännas att lämna honom där och gå? Hur kommer Wollmar reagera på förskolemiljön? Hur länge tar det för honom att komma in i sin nya vardag? Kommer han få tillräckligt med mat?

Imorgon får vi alla fal jullov allihop. Det ska bli SÅ SKÖNT.

Adventsfusk innan ultraljudet

Vi ska ju åka hemifrån, så idag fusktände vi vårt fjärde adventsljus.
Vi kör ändå långfrukost och helgmys nästan.

Det är ultraljudsdagen idag! Hos den barnmorskemottagningen vi går gör man ultraljuden på plats där.Det är trevligt.
Men som alltid när det gäller diagnostiska undersökningar – vi är nervösa.

Tankarna går tillbaks till en sådan här morgon för snart två år sedan. Vi satt och åt en god frukost, tända ljus då liksom nu. Då kollade vi på Lennart Nilssons film och peppade. Då fick vi en första titt på Biggie-Wollmar, 200 gram och 20 cm lång. Världens finaste inombordsbebis som blev världens underbaraste Skruttmar.

Vem får vi se idag?

Ultraljudet

Idag har hela familjen haft en nice förmiddag tillsammans. Efter frukost och lite annat bestyr for vi iväg till blodcentralen. Där lämnade jag blod och Wollmar fick en gosse-ko av receptionisten för att han var så söt. Efter det gick vi till Rosenlunds sjukhus för att gå på ultraljud.

Oron kring hur bebisen i magen mår kommer och går och pendlat mellan Mia och mig. Troligen kommer den inte att sluta förrän den kommit ut och vi ser hur den mår. I och för sig lär oron aldrig sluta. Tyvärr är det väl så att man aldrig kommer att ha så bra kontroll över sitt barn som när den ligger i magen.
För er som eventuellt oroat er tillsammans med oss kan jag i alla fall nu säga att, av allt som går att bedöma, vi har en fullt frisk bebis i magen.

En spänd Wollmar som väntar på bebisen.

När man tittar på sitt ofödda barn i magen på sin fru, via ultraljud, är det ofta (och nu använder jag termen ofta eftersom detta är vår andra gång) svårt att greppa att det verkligen är ett barn där inne. Wollmar verkar inte ha samma beskymmer. Han tittade på skärmen och sa efter ett tag, “Babyy”. Sedan klappade han Mia på magen och sa det samma, “Babyyyy”. Kanske är det så att Wollmar är den ende som förstår på riktigt?

Lilla sleepy i magen verkar i alla fall växa som den ska. Den har hjärta med fyra kammare som slår som den ska, en mage som fylls och töms på fostervätska, en och armar som rör på sig och en hjärna som ser ut som den ska. Dessutom är den ovanligt snygg vilket bådar gott. Ganska likt Wollmar för ca 22 månader sedan faktiskt. Syskonlika? Vi får väl se!

Jullov!

Då var vi på väg västerut. Hittills har vi hunnit till Enköping och vi har ätit kvällsmat allihopa.
Nu tittar Wollmar på lite barnprogram och kommer förhoppningsvis att lugna ner sig och somna utan problem. Men i detta läge finns det inga garantier och det finns alltid en risk att han kommer att vara vaken hela de 4 1/2 timmarna till Göteborg. Vi gör väl se…

———————————————-
Uppdatering kl 18:43

Nu har Wollmar sovit i 10 minuter och vuxentiden firas av med en chokladtomte.

Vidare uppdatering

Strax efter vi skrev vaknade Wollmar. Han bestämde sig att det inte fanns någon bekväm ställning att sova i och därför var det inte värt att sova. Vi testade att byta förälder men det hjälpte inte. Men Wollmar är Wollmar och Wollmar är snäll. Så han satt så fint och gosade med mamma och tittade på de äldre barnen som lekte på sitsarna mitt i mot oss.

Efter någon timma slog nog ändå tröttheten in och han vill sova. Men samma problem kvarstod att kan han inte fick sova i en säng och det slutade i gråt. Efter lite vyssning och mycket sov somnade han till slut och sov nästan ända fram till Göteborg.

Vid tågets ankomst började han bli ledsen och orolig igen men så fort vi hoppade av och han såg sin Siya (farfar) så var alla bekymmer borta! Han höll sig vaken hela vägen till Öckerö men när vi kom fram så räckte det för mig att lägga honom i sängen och stoppa om honom så somnade han utan vidare.
Eftersom vi kom fram så pass sent och Wollmar varit uppe stor del av resan fick vi även som tur var en härlig sovmorgon idag då Wollmar först vaknade 8:30.

Familjen Fernando