Det här med gravidmående.
Jag mår bra. Vi har tagit det extremt lugnt sedan vi kom till Öckerö, och bäckenet är helt tyst.
Vi har varit uppe relativt sent på kvällarna och Wollmar vaknar ju samma tidiga tid på morgonen. Så varje dag har jag sovit några timmar mitt på dagen.
Jag tror att trötthet är mitt största gravidsymtom. Faktiskt. Jag kan somna när som helst och somna djupt och sova gott. Det är himla soft att få den tiden att vila.
Nu är jag ju ganska tjock också.
Det stör mig. Inte att jag är tjock, det faktumet har jag redan accepterat. Men att folk kan slänga ur sig typ “Tänkt att magen är så stor redan!”
Jag svarar inget på det, men jag tänker mycket. Typ:
1. Jag är liten, det är ganska liten överkropp att få mage på. Den har ingen stans att ta vägen, det är klart den syns.
2. Det är andra barnet, det är ingen hemlighet att man blir lite större andra gången
3. Sist gick jag upp 15 kg, men gick ner 12 kilo på två veckor efter förlossningen. Jag tänker inte oroa mig över viktuppgången. Jag äter normalt och tränar, kroppen gör det den själv vill. Och dessutom går jag upp helt by the book mätt i kilo i relation till veckan.
Jag känner fosterrörelser varje dag, men har inte kunnat känna sparkar på utsidan sedan den där första gången förra helgen.
Nu när jag dessutom är ledig och får sova en massa, så känns det ännu mer som att den här graviditeten är en piece of cake.
