Året 2013 i mobilbilder (Mias)

Året började med en resa till fjällen med älskade vänner.
Wollmar och jag höll ställningarna i stugan och nedanför backarna medan de andra åkte skidor. Man skulle kunna tro att det var en uppoffring, men icke sa nicke. Mig lurar ingen upp på ett par slalomskidor, det är ett som är säkert.

En resa i midvintersverige med tåg och buss gjorde att vi kom hem med ett RS-virus som gjorde att Wollmar blev inskriven på sjukhus över en dag och sedan behandlad hemma över en vecka. Det var läskigt när det var som värst. Sedan blev det bara långtråkigt eftersom vi var i karantän och inte fick träffa andra bebisar på ungefär en månad. Under vårvintern fick Wollmar också en magsjuka som också blev en föranledning till ett besök på Sachska barnsjukhuset, även den en riktigt läskig historia. I nästan två dygn gällde det att spruta in 5 ml vätskeersättning i Wollmars lilla mun, medan han låg som en gröngrå säl i ens armar.

I februari hade Wollmar lärt sig sitta stadigt på golv och ville upp och sitta i vagnen.

I mars lärde sig Wollmar att krypa och började ställa sig upp mot allt. Trots mycket sjukor så gick utvecklingen framåt som den skulle!

I april skedde det stora bytet – Joseph blev föräldraledig på 80%. Vi fick en solig lördag i skogen tillsammans med mormor ute i Tumba.

I maj åkte vi på två resor. En till Karlstad på Equmeniakyrkans årsmöte och en till Göteborg då daddyn skulle springa göteborgsvarvet. Den dagen var också min födelsedag och jag blev både överraskad med grattis på sängen och på kvällen ett tårtkalas med Oscar&Carro och Elvira&Filip. Båda tjejerna hade stora bebismagar! Snart skulle Wollmar få ännu fler kompisar!

I juni åkte vi till Italien. När jag tänker tillbaks på 2013 är det ungefär här Wollmar slutade vara bebis. Jag ammade ingenting länge och han åt bara “vanlig mat”. Han började kännas mer som ett barn. Resan var en underbar start på en 8 veckor lång ledighet för mig och Joseph tillsammans. Vi åt fantastisk mat och badade mycket. Södra Italien känns absolut som ett resmål vi vill återuppleva

Under resten av sommaren gjorde vi många härliga utlfykter och träffade många härliga människor. En lång sommar full av lyckliga minnen som avslutades med ettårskalas. Vädret var på vår sida och vi fick ett garden party med många av våra och Wollmars vänner. Wollmar lärde sig gå och började forma ord.

I augusti var jag tillbaks på jobbet 100%. Jag fick lära känna några ny kollegor, bland dem Rickard och Charles. Vi har spenderat flera lördagar under hösten åt att prata sjukgymnastik och träna oss på undersökning och behandling på Joseph som den ständige patienten.

September var en månad som rusade förbi. Joseph och Wollmar var på Öckerö en vecka utan mig. I september tränade jag ganska mycket och kunde för första gången helt känna igen min kropp efter graviditeten. Men i september började vi också om på nytt…

I oktober passade vi vännernas son David en lördag och den dagen hade jag också min första och enda kräk-episod på den nya graviditeten. Oktober är annars som en dimma av trötthet, jag sov på lunchrasten varje dag och jag somnade strax efter Wollmar varje kväll.

I november började det bli mer verkligt att vi ska bli tvåbarnsföräldrar. Vi vågade oss på att köpa en vagga och började berätta för omgivningen om de goda nyheterna.

December har varit julförberedelser och julstök och resan till Öckerö. Jag har också hållit i mina första HLR och D-HLR utbildningar och dessutom startat upp träningsgrupper för nyblivna mammor på jobbet.

2013 började som ett år med en liten bebis. Någonstans i somras blev vi småbarnsföräldrar istället, föräldrar till en liten gående pratmaskin med oändligt gott humör. Vi hade en fantastisk, lång sommar. Hösten har personligen för mig handlat mycket om jobb och graviditet, att försöka orka med båda. För Joseph har det varit en härlig tid med en skojig Wollmar.

2014 står framför oss som ett inte helt oskrivet blad. Vi kommer bli fyra i familjen. Wollmar kommer börja förskolan. Joseph ska börja jobba igen och jag ska sluta jobbet igen.

Eftersmaken av 2013 är tacksamhet. Jag kunde aldrig ana hur fantastiskt det skulle bli att ha en Wollmar. Vi har många goda vänner och släktingar som ställer upp och ger oss glädje. Vi har en församling vi kan engagera oss i. Vi bor bra och har det bra ställt.

Tack till Gud och tack till er runt omkring oss!