Vecka 20

Såhär ser alltså magen ut i vecka 20. Världens vildaste mage.
Igår hade Joseph en pratstund med magen och han fick två rejäla sparkar i ansiktet till svar.
En stark liten rackare, den där Sleepy. Med tanke på att hen bara väger typ 200 gram, så är det inte illa att få till såna sparkar.

… och det får mig att undra hur min bukvägg kommer bli behandlad längre fram…

Bebistankar

Idag fick vi i alla fall träffa en bebis! En tretton dagar gammal liten flicka, dotter till Viktor och Christine, och lillasyster till David.
Vi åt brunch ihop hemma hos dem och hann få höra historien om förlossningen och en jul på BB. Sedan blev det lite lek och stök innan det var dags för oss att dra hemåt. Det var en väldigt trevlig förmiddag med en mycket söt yttepyttebebis.

Deras son David var bekantskapskretsens första bebis, och när vi träffade honom för första gången var jag väldigt nygravid med Wollmar. Under den våren fick några vänner till bebisar – men jag kunde liksom aldrig begripa och ta in att vi skulle få en egen bebis. Det är väldigt abstrakt, det där. Logiskt förstod jag det naturligtvis, men känslomässigt – nej.

Man kan ju tycka att jag med erfarenheten av att redan vara mamma borde ha lättare att förstå den här vänta-barn-grejen nu. Men nej. Jag har mycket, mycket svårt att se likheter mellan andras nyfödingar och min egen graviditet. Jag tror jag skrev om den här känslan redan förra gången, känslan av att en graviditet känns mer som en korsning mellan en märklig hobby, sjukdom och ny konstig livsstil. Det är ingen tydlig förbindelse mellan den här stökiga magen och en riktig, verklig liten person som kommer komma ut. Förstår ni vad jag menar?

Jag förminskar det verkligen inte, det underbara med att få barn. Menar bara att det är overkligt. Jaja.

Väl hemma mötte vi upp med Aylin och fick en fika-, lek- och pratstund.
Vid 17 var det dags för en promenad och en sväng förbi vår kläd-langare. Den här gången blev det ett Polarn&Pyret skalset (utebyxor och jacka), 11 par jeans och byxor, 4 skjortor, 6 par strumpor och 4 långärmade t-shirts för 500 kronor. Eftersom allt vi köper av henne är i väldigt bra skick är det verkligen som hittat. Hon röjer ju undan kläder som hennes 2,5 åriga son precis vuxit ur, så det är ju långt kvar innan det är dags för användning av dessa kläder. Men när man har hittat en kläd-langare man litar på är det ju klokt att hålla fast vid denna… 😉

Nu är det dags för läggning av Wollmar inom kort, och sedan blir det middag och TV-spel. Sista “jullovskvällen”, efter imorgon börjar ju allvaret igen…