Nu är det en vecka kvar till dess att Wollmar börjar förskolan. Här är min topp-sju-lista över saker som det ska bli skönt att slippa respektive allt det som jag kommer att sakna med föräldraledigheten. Detta är min längtan och min saknad.
- Längtan: Ska bli skönt att dela på nätterna igen (fast ju mer gravid Mia blir desto mindre hon kommer att orka). Saknad:
Kommer att sakna att få se solen och vara ute i dagtid - Längtan. Ska bli skönt att komma ifrån den dåliga ergonomin som det innebär att vara hemmaförälder. Saknad: Kommer att sakna de dagliga turerna till ICA
- Längtan: Ska bli skönt att inte behöva ta majoriteten av blöjbytena. Saknad: Kommer att sakna att fixa lite fredagsfint till när Mia kommer hem
- Längtan: Ska bli skönt att slippa det vardagliga kladdet vid matbordet. Saknad: Kommer att sakna att ha tid att planera och laga god mat
- Längtan: Ska bli skönt att slippa inte behöva vara hemma i en stökig lägenhet som man inte har tid att städa. Saknad: Kommer att sakna öppna förskolan, parker, museum och bibliotek.
- Längtan: Ska bli skönt att slippa dagarna med ett understimulerat barn som får spunk. Saknad:
Kommer att sakna den egentid man ibland får när Wollmar sover och alla andra måsten är gjorda - Längtan: Ska bli skönt med vuxna vänner och kollegor. Saknad: Kommer att sakna all tid med Wollmar
I sin summering kan man väl säga att jag längtar efter det gamla goda och normala. Att slippa alla jobbiga måsten. Samtidigt har livet som hemmapappa format mig till det bättre och det är något jag absolut inte vill ifrån. Jag slits mellan två världar som måste på något sätt hitta sin balans. Starten till den balansen börjar om en vecka. Imorgon väntar inskolning och början till slutet på min egna tid med Wollmar.
Tidiga sammandragningar
Idag har jag haft en lite läskig mag-dag.
Jag har varit igång rätt mycket och lyft och burit en del då jag tog tillfället och städade i förråden både i lägenheten och i källaren. Efter städningen tog jag n ganska rask promenad ut på stan för att kolla efter korgar till hatthyllan, och då började jag känna av magen.
Ni som känner våra hoods vet att det är en liten promenad mellan Medis och hemma. Någonstans mitt på torget fick jag en sammandragning som både gjorde lite ont och som gjorde magen så hård att jag nästan tappade andan. Sammandragningen höll i sig hela vägen hem och släppte först efter att jag legat några minuter.
Sedan kom sammandragningarna tätt i någon timme. Absolut inte smärtsamma som värkar, men ändå direkt obehagliga.
Jag blev rätt stressad över det, tyckte det kändes lite för mycket. Jag vet ju att jag hade mycket sånt här med Wollmar, men då långt senare.
Vi skulle ha fikagäster över, så jag bestämde mig för att slappna av och ha en lugn fikastund med vännerna, så skulle det nog gå över. Och mycket riktigt, distraktion och en fikapaus gjorde att sammandragningarna gav med sig. Att ha kraftigare sammandragningar tidigare är ju helt normalt för omföderskor, läser man.
Sedan gick gästerna och efter att ha städat upp en del fick jag istället som kraftig mensvärk. Också det helt normalt, speciellt i vecka 20-21 när livmodern växer mycket.
Problemet är bara att jag nu också tycker mig ha lite skärande smärta som hugg i underlivet. Det kan vara en ren uppstressningsfaktor, att jag går och känner efter och inbillar mig saker nu, bara för att jag tycker att magen inte riktigt beter sig som den ska. Nu när jag ligger och vilar tycker jag mig bara ha kvar mensvärken, men inget annat.
Allting är ju alltid normalt, vad man än frågar om vad gäller graviditeter. Så jag antar liksom att detta är helt och hållet inom normalspannet också.
Men ändå, lite orolig blir jag ju. Och imorgon börjar ju jobb-allvaret igen, och jag har ju ett tungt jobb. Det motsvarar ju ofta ansträngningen som vid en promenad och en förrrådsstädning, minst. Kommer det bli såhär fler gånger? Och kommer det påverka kroppen på något större sätt? Jag menar lite obehag och smärta kan man ju leva med, men helst då utan oro att livmodertappen ska påverkas eller så.
Bättre idag
Sammandragningsmässigt har den här dagen varit bättre. Men då hade jag också en lugn arbetsdag med mycket möten och grejer. Joseph hjälpte att ringa till barnmorskan eftersom deras telefontider är sjukt svåra att passa för mig, jag lyckas alltid ha patient just då.
De tyckte att jag skulle komma in för lite provtagning imorgon och sedan ta en grundligare koll på mitt ordinarie besök nästa vecka.
Det känns okej, barnmorskan var inte särskilt uppstressad över min symtombeskrivning. Som sagt, allting är ju alltid normalt. Min vanliga barnmorska var visserligen ledig, så Joseph pratade bara med hon som hade telefontiden. Men ändå, de kan ju sitt jobb.
Jag har tagit det “lugnt” på eftermiddagen. Så lugnt som det nu går med Wollmar. Med honom i magen var definitionen av att ta det lugnt typ att ligga ner och läsa en bok. Med honom är det typ att sitta still på samma ställe och leka med bilar.
Joseph har inlett sin maratonträning med 2 mils löprunda. Han är duktig han.
Wollmar pratar
Efter förmiddagens mellanmål sa jag till Wollmar:
“Well, that’s enough for today, I think.”
Wollmar klättrade ner från stolen sprang omkring och ropade:
“Daddy! Daddy THINKS!!!”
Hur roligt som helst!
Wollmars sena julklappar
Wollmar fick lite pengar i julklapp. Lite pengar har vi lagt undan, lite pengar har sparats för att köpa något present när han börjar förskola och vi ser lite mer vad han tycker är roligt och lite av pengarna användes till att beställa Duplo i mellandagsrean. Idag fick han två stora baspaket som han direkt upptäckte när han gick upp i mose. Efter frukost öppnade vi dem och nu är han i full färd med att plocka ut och lägga i bitar.
Han har inte riktigt bemästrat detta med att bygga och så men det finns det tid till.
