Väluppfostrad eller har han bara ärvt ett på gränsen till stört förhållningssätt till ordning efter sin mor?
Wollmar har haft sitt duplo i mindre än en vecka.
Vi har förklarat två regler för honom:
1. Duplot leker man med inne i hans rum. Med växande gravidmage orkar inte jag med att gå och plocka duplobitar i hela lägenheten.
2. När han vill leka med något annat får han plocka tillbaks duplot i lådan, innan han går över till nästa lek. (Japp, här är det mammans ordningssinne som talar och inget annat. Såklart att det egentligen inte spelar någon roll).
Efter dagens frukost gick han in till sitt rum och började leka med duplot. Efter ett tag kom han ut till oss och pekade på byrån, där han har sin samling trädjur. Han ville leka med dem istället.
När jag kom in i hans rum några sekunder senare såg det ut såhär. Alltså, hade han helt spontant plockat ihop duplot i sin låda, innan han bad om nästa leksak.
Vi är alltså långt ifrån så hårda barnuppfostrare som det här kan ge sken av. Vi har bara fått en extremt läraktig son. Vi satt en lång stund och bara häpnade.
Nu börjar snart förskoleäventyret!
Om en halvtimma far vi iväg till Wollmars första dag på förskolan. Hela denna veckan är det inskolning och nästa vecka är det anpassade tider. Därefter är det väl tänkt att allt ska rulla på som “vanligt”. Hur kommer det att bli? Hur kommer han ha det? Kommer han trivas? Hitta förskolslärare som han känner sig trygg hos? Få kompisar? Hur kommer det gå med språket (mest kanske engelskan som jag är orolig för)?
Första dagen
Så var första inskolningsdagen avklarad. Det gick faktiskt riktigt bra. Inte för att jag inte trodde att det skulle gå bra men jag är riktigt stolt över Wollmar och över hur duktig han var idag.
Vi kom dit vid 9 och hälsades välkomna av pedagogerna och även den person som kommer att vara ansvarspedagog för Wollmar. Wollmar fick utforska och leka och den närmsta timmen kom sedan de andra två barnen som skulle börja sin inskolning idag.
Efter mellis lekte vi vidare och sedan hade vi sångstund. Vid detta laget var Wollmar riktigt trött och trots mycket roliga låtar satt han mest lugn i mitt knä och lyssnade. Efter sångstunden var det dags för lunch och här kom dagens utmaning. Wollmar fick börja lära sig att vänta på alla innan maten och att sitta kvar tills alla var färdiga. Med tanke på hur trött han var blev denna utmaning lite för stor för honom.
Men sedan var det sovstund och Wollmar fick äntligen napp och snuttis. Detta fixade han galant och jag behövde inte ligga bredvid honom i mer än 10 minuter, trots skrikande barn som inte ville sova, till dess att han somnade. Sedan kunde jag helt enkelt lämna honom där och gå och ta en kopp te.
När han vaknade var jag på toaletten och enligt en av förskolelärarna hade han helt enkelt gått upp och traskat ut till dem och frågat efter mig. Sedan hade han suttit i dennes knä och gråtit en kortis eftersom jag inte fanns där och sedan tittat snällt medan ett annat barn ritade.
Eftermiddagen flöt på utan anmärkning och efter mellis och lite till lek vinkade vi hejdå till alla (ett barn ville även krama Wollmar) och gick hem.
När vi sedan kom hem har han däremot varit jättekonstig. Först var han hur speedad som helst men efter middagen började han gråta och skrika om han inte fick vara på mig. Mia dög inte och när han badade och jag lämnade honom med Mia i badrummet grät han som att jag verkligen övergett honom. Kanske har han en föraning om vart hela denna inskolningen är på väg?
Mia: Mitt första intryck av förskolan
Joseph och Wollmar var ju och hälsade på förskolan i höstas och fick en bra känsla. Sedan dess har ingen av oss varit där, även om Joseph och Wollmar träffat fröknarna och barnen i parken några gånger (utan att hänga med dem, alltså.).
Så nu när Wollmar verkligen börjat där, har jag varit så himla nyfiken. Och igår gick jag alltså dit en kortis.
Här kommer mitt första intryck:
En lättöverskådlig hall som leder in till två olika avdelningar i varsin riktning. Det finns en avdelning för stora barn och en för små. Mitt emellan avdelningarna finns ett barnvagnsrum, men där kommer vi ju aldrig behöva ställa någon vagn eftersom vi bor så nära. Efter att man passerat en grind är man inne på avdelningen. Där finns ett stort skötrum där också alla inne-extrakläder förvaras i olika lådor märkta med barnens namn. Utanför skötrummet finns ett utrymme där barnen kan rita och kladda.
Nästa rum är stora rummet med matbord, soffa och böcker och bilhörna. Eftersom jag kom alldeles efter lunch och vilan var det nästan lite tomt på leksaker (allt hade blivit bortstädat innan), men alla vakna barn satt naturligtivis och lekte med något. Det gav dock nästan ett avskalat intryck. I sammanhanget ska nämnas att vi konstaterat att Wollmar kommit hem med väldigt rena strumpor båda dagarna. De verkar ha det rent och fräscht på golvet. Det gillar vi!
Sedan finns tre små rum till. Ett rum med ett till matbord och utrymme för pyssel. Ett rum med massa olika plastdjur. Och längst in rummet där de förvarar madrasser, nappar och snuttisar till vilan. Övrig tid är där hem-lek.
Fyra pedagoger på 16 barn. Bara tre tjejer bland barnen. Två andra smågrabbar med engelska som helt eller halvt modersmål (hurra!). Pedagogerna verkar omtyckta och håller sig nära barnen och sitter på deras nivå (stackars, stackars alla gravida som jobbar med småbarn!). Barnen är ju små, så de flesta verkade liksom bara tomta omkring med någon leksak och inte göra så mycket. Men så är det ju hemma också. Ska Wollmar verkligen leka med något en längre stund behöver han ju lite riktad uppmärksamhet av en vuxen.
Enligt Joseph har pedagogerna sagt att de vanligtvis har samlade aktiviteter för barnen, men inte nu under inskolningsveckorna. Dels är det ju tre pappor där, och dels kan ju barnen ha det fullt upp med att lära sig den vanliga “lunken”.
De har ingen egen gård, men de går ut dagligen till någon park. Just nu får inskolningsbarnen stanna inne, då får de lite “egentid” på avdelningen. De små barnen är allmänt ute kortare stunder än de stora.
Totalintrycket är att det känns rent och fräscht, ordningsamt och en trygg och lagom liten miljö.
De har inga pipmuggar, så Wollmar har på två dagar lärt sig hantera glas. Det går fort!
Dag 3 på inskolningen
I natt bjöd Wollmar till och sov ända till 7 på morgonen. Mia började sent och så har hela familjen haft en fin morgon tillsammans. Sedan kilade vi iväg till förskolan och efter någon timmas lek var det dags för mig att gå och låta Wollmar vara själv på förskolan.
Innan jag gick lekte Wollmar och jag med en hålbräda som man sätter olika färger i.
När vi sa hej då var det inga konstigheter och jag fick till och med en puss som farväl. Sedan fick jag inte höra något förrän för 5 minuter sedan då förskolan ringde. Allt har gått bra. Han åt en bra lunch, var snäll under sångstunden och somnade snällt utan protest. Nu ska jag tillbaka om en timma och vänta på att han vaknar och sedan hämtar de mig. Ska bli intressant att se hur han reagerar när jag kommer tillbaka.
Inskolning dag 4
Efter tre dagar på förskolan var förkylningen ett faktum. När jag berättade det för pedagogerna skrattade de och skojade att de glömde att säga det i början av veckan att det ingick i paketet. Vi är inte jätteförvånade. Redan första dagen såg jag vissa barn med långa gröna snorränder hängandes på läppen och senare såg man Wollmar kommande med något i munnen som man vet att något av de barnen slickat på.
Ja ja, det är ju så det är med förskoleliv, eller hur? Hur som helst blev det en ganska jobbig natt. Lilla nappmar väckte mig en gång varannan timma i och med att han inte kunde suga på nappen och andas samtidigt.
Kl 5-någoting på morgonen låg han dock pigg som en lärka och sjung för fulla livet tills Mias väckarklocka ringde 06:00. Han var pigg så länge Mia var här men ganska snart ville han sova igen och jag tog en liten chansning. Jag tänkte att han aldrig skulle orka vara vaken ända till 12 så jag la honom och lät honom få en liten powernap.
Han sov i runt en timma till 8:20 och sedan gjorde vi i ordning oss och drog till förskolan. Väl där märkte man tydligt att Wollmar kände sig mycket mer hemma än tidigare. Jag var kvar i runt en halvtimma (tills alla barn kommit) och sedan vinkade vi hej då. Inget gråt eller grin. Bara en hej då vink och puss och sedan vände han sig om och gick med läraren. Sedan hade jag “egentid” i 4 ½ timmar då jag hann handla, laga mat, baka bröd, spela lite spel och äta lunch.
Väl tillbaka möttes jag av en Wollmar som ville visa sin daddy allt som fanns. Bilar, tåg, pussel och personer. Det var som att han trodde att jag aldrig varit där förut. Jag fick reda av personalen att han varit lite orolig och frågat efter mig ganska mycket under förmiddagen. Lunchen hade gått bra och han somnade ganska så fort, men dock inte lika bra som gårdagen. Eftermiddagen hade dock gått alldeles strålande till dess att jag kom. Sedan var han klängig. De första 45 minuterna ville han inte lämna min sida för en enda sekund. Sedan kunde han sticka iväg och leka i ett annat rum utan mig och efter det skulle vi gå hem. Jag bad Wollmar att säga hej då till alla och han sprang omkring och började vinka och säga “Hej då, bye bye!”. Det bästa var när han ställde sig 20 cm framför en annan pojke, vinkade och sa “Hej då”. Pojken svarade genom att vinka tillbaka och säga samma sak. Så himla fint när barn kommunicerar med varandra!
Det gulligaste var dock under eftermiddagens mellanmål. Då började Wollmar att berätta för mig om en kompis som han nämnde vid namn och att de lekt med bilar. Tänk att Wollmar börjar skaffa sig kompisar och har saker att berätta som man själv inte varit med om.
Dag fyra har helt klart varit häftig och imorgon är det le grande finale!
Inskolning dag 5 – sista dagen!
Idag lämnades Wollmar direkt över när vi kom till förskolan och det var inte populärt. Med en ungefär lika dålig natt som till igår och ingen extrasömn nu på morgonen var han kanske inte helt på humör. Vi kom dit och då var det inga konstigheter. Men så fort jag lämnade över honom till förskoleläraren och sa att jag skulle gå så kom gråten. Jag har ju varit inställd och förberedd på detta ganska länge nu men när det väl hände visste jag inte vad jag skulle göra. Huvudet sa att nu är det bara att vända om och gå iväg så löser de det där men hjärtat skrek “så klart att jag inte ska länma dig min skatt. Kom nu så går vi hem!”.
Verkligheten blev, som så ofta, en kompromiss. Han fick komma över till mig och ge mig en sista kram och sedan sa vi hej då på riktigt och tårarna hos min lilla gubbe fortsatte att rinna.
När jag kom tillbaka (nästan sex timmar senare) fick jag reda på att Wollmar hade haft en si så där dag. Han åt dåligt med lunch, hade perioder med grin och gråt och fick tröstas med snuttisen under en period. Han sov i alla fall bra och lekte själv och med andra under några perioder. Hans ansvarspedagog blev sjuk igår och var borta idag med men Wollmar har ändå hittat en pedagog som han känner sig trygg hos. När jag kom tillbaka hörde jag tydligt att Wollmar grät och det berodde tydligen på att hon hade försvunnit för att tvätta de andra barnens händer.
Sedan var det bara daddy som gällde i några minuter och efter ett tag så gick vi hem. Nu är det fredag och vi har en helg av återhämtning framför oss. Inskolningsveckan är avklarad!
