Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » 20-25 januari 2014

20-25 januari 2014

  • av

Joseph: Tillbaka till jobbet

Idag lämnade jag Wollmar på förskolan för första gången. I alla fall första gången på riktigt. Nu skulle han vara där hela dagen och jag skulle åka till jobbet och inte kunna rycka in omedelbart om det var några problem. Lämningen gick faktiskt riktigt bra. Vi gick dit och medan jag klädde av honom kom en av pedagogerna och började prata med honom. Sedan sa jag att jag behövde gå och frågade om han ville säga hej då till mig. Jag fick en puss, han vinkade och sedan gick han med pedagogen in till förskolan medan jag gick ut igen. Klart! Nu har jag inga som helst förhoppningar om att det är så här lämningarna generellt  kommer att se ut, men det gjorde gott i hjärtat att ha den positiva bilden med mig medan jag tog pendeltåget söderut till jobbet.

Jobbet var som det brukar. Läskigt hur fort man kommer in i allt. Det blev mycket prat med personer som man inte sett på så många månader. Inloggning i datorn, kolla genom alla 451 mail i inboxen, gå på ett litet möte och ta med mig lite “läxa” att läsa hemma. Sedan var arbetsdagen slut och blev inte så mycket mer dramatiskt än så. Min chef har ringt ett par gånger under hösten och hållit mig uppdaterad på alla stora förändringar så det fanns inget som kändes främmande när jag kom fram. Mina inneskor hade försvunnit och min telefon slutat fungera, men jag beställde nya skor och fick telefonen återkalibrerad av telesupport. Helt enkelt en mycket bra och lagom soft förstadag.

När jag kom hem var både Mia och Wollmar hemma och maten stod på bordet (det var länge sedan jag var med om det). Rapporten som Mia fick från förskolan var att Wollmar varit ganska trött och grinig under förmiddagen och att det kanske inte varit hans bästa dag. Tråkigt att höra när starten såg så bra ut men Wollmar måste helt enkelt få in rytmen att orka med lek, sångstund och lunch ända fram till klockan 12 innan han får sova. Det kanske inte blir en så jättebra första vecka för honom och då får det väl vara så. Det är tyvärr inte mycket vi kan göra åt det. Jag är i alla fall säker på att han förändrats eller lärt sig något mot slutet av denna veckan som kommer att göra att Mia och jag känner oss stolta över vår lilla Skrollmar.

Det är en underlig känsla när man är åter på jobbet och känner, ännu starkare än när Wollmar precis föddes, att detta är bara en bisyssla som jag gör för att kunna försörja min familj. Det som jag vill mest i hela världen just nu är att bara få vara med dem. Kan inte säga att det är en helt oväntad känsla och jag har hört den sägas av många kollegor tidigare. Men det är underligt när det liksom bara drabbar en.

Nu sover Wollmar och Mia har precis kommit hem från gymmet. Det innebär att det vankas te, macka och Assassins Creed IV.

Mia: Sjunga för barnet och magen

Idag går vi in i vecka 23 och graviditetskalendern tipsar om att man ska sjunga för magen eftersom den nu börjar känna igen min röst.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag nog spenderade ganska lite tid med att sjunga för Wollmar när han låg i magen. Men, nu! Äntligen en sak som man gör mer med barn nummer två! Det är ju säkert minst en timme varje dag som jag sjunger nuförtiden, totalt sett. I och för sig är sången inte enkom riktad till inombordsbebisen, utan faktiskt till storebror. Men DET kan ju faktiskt bebisen inte veta.

Så bra det känns nu. Att veta att jag får roa båda mina barn dagligen.

Andra dagen på förskolan själv

Idag lämnade Joseph på förskolan och mötte upp en förskolegrupp som var redo att gå till parken. Överlämningen till pedagogen gick bra idag igen, Daddy fick en puss och en vinkning och så var det klart.
Vi är tacksamma över det. Må det hålla i sig!

Jag hämtade honom idag igen och fick den här gången positiva besked. Dagen hade varit bra!
Som “vanligt” hade han dock inte ätit någonting till lunch. Han är så trött lagom till lunch att det helt enkelt bara inte går.
Vilan hade gått bra, 1,5 timmes sömn. Och eftermiddagen hade också gått bra, han hade ätit mer mellis och lekt förnöjt.

Så himla skönt. Han verkar ha acklimatiserat sig fantastiskt fort.
Klart att vi är beredda på bakslag av olika slag, men det är ändå oändligt skönt för mamma- och daddyhjärtan att han verkar trygg och glad.
Det här med hans trötthet dagtid visste vi ju liksom om, han är ju en Tröttmar.

Pedagogerna säger att han kommer vänja sig och växa in i de nya tidsrutinerna ganska fort, och vi hoppas på det. De verkar ju inte stressade över att han får lunchkriser. Och eftersom allt annat funkar så bra så kan vi föräldrar liksom vila lite i att vi inte lider av det vi själva inte är med om…
Men vi ska jobba på att försöka hålla samma rutiner på helgerna nu framöver och se om vi kan hjälpa till så det går fortare, själva omvänjningen.

Han är ju också ett väldigt hungrigt barn egentligen, så det känns också lite konstigt att höra att han inte äter. Men så länge han äter 1 dl havregrynsgröt och en macka till frukost, bra mellanmål och sedan middag och/eller gröt på kvällen (beroende på hur trött han är då med) så kan han verkligen inte lida någon brist. Idag till middag åt han mer ris än mig, till exempel..

Egendag tre på förskolan

Idag har det tydligen varit en riktigt bra dag på förskolan. Wollmars ansvarspedagog var tillbaka och det var tydligen mycket populärt. Wollmar åt tydligen bra, sov bra och var på gott humör när jag kom för att hämta honom. Att han började gråta och kom springande mot mig när han såg mig tolkar jag mest som saknad.
Nu på eftermiddagen har vi haft Aylin på besök som har hållit oss sällskap och pluggat lite fysik samtidigt. När hon skulle gå gick Wollmar fram till hallen och sa detta:
“Hej. Auntie. En kram.”, och sprang sedan för att krama henne. Sedan var det “hej då” och “bye bye”, hon gick och nu sitter han i badet och sjunger “lilla snigel”. Kanske inte helt att han pratar i tvåordsmeningar än men det är i alla fall helt underbart att höra honom använda språket för att uttrycka sig. “Auntie. En kram.” Mysmar!

image

Andra förskoleveckan: summering

Wollmar har alltså klarat av två förskoleveckor nu.
Vad ska vi säga? Det går ju bra!

Lämningarna och hämtningarna har gått bra överlag. I morse grät han när jag lämnade, men det var förståeligt då han blev lämnad till en av storbarnsavdelningens pedagoger som han inte känner jättebra. I onsdags eftermiddag gick hämtningen bra, men han spenderade sedan någon timme av eftermiddagen med att gråta efter Daddy. Han har brustit i gråt när Joseph hämtat, men inte när jag kommit. Det verkar som att han sakta med säkert håller på att avvänjas från att vara hemma med Daddy hela dagarna.

Han har som vi tidigare skrivit inte varit någon stor-ätare på lunch, men nu två dagar i rad har det funkat riktigt bra och han har till och med tagit om av maten. Han somnar själv på madrassen nu och sover ungefär 1,5 timme. Han har varit ute på förmiddagarna och ÄLSKAR det. Idag hade en av pedagogerna stannat ute extra länge med honom och ett annat barn eftersom han inte ville gå in.

Wollmar kan sina fyra pedagogers namn och verkar ha bondat bra med alla. Han nämner många av sina kamraters namn, men vi tror inte att han fått någon riktig kompis än (han är lite för liten för det, va?).

På hela veckan har vi inte behövt byta en enda bajsblöja. Visst är det lite lyxigt? Stackars pedagoger, det måste ju vara ett av minusen med deras yrke.
Vi har inte märkt av några bakslag med försämrade sovvanor eller så. Vissa nätter sover han hela nätterna igenom, och vissa nätter vill han ha hjälp att hitta nappen. Men han sover ju generellt bra, är inte vaken och är ledsen eller så.

Summeringen är att Wollmar verkar gilla förskolan och sina pedagoger. Vi känner oss trygga med dem och deras sätt att vara med honom, miljön och lokalerna. Visst går tankarna till honom flera gånger per dag, men det är inte tankar av oro eller ängslan. Wollmar är en trygg kille och förskolan verkar vara ett bra ställe.

Lördagsbrunch

Efter en mycket intensiv första vecka (första för Wollmar och mig men intensiv för hela familjen) kändes det skönt att ha helg. Nog för att alla kanske tycker det men denna helgen var extra mycket behövig. Tyvärr ingen lång sovmorgon men Wollmar sov i alla fall hela natten så det blev en ostörd natt. Efter frukost, lek och i ordninggörande tog vi tåget till Södertälje hamn för att äta brunch hemma hos vännen Gunilla.

image

Hos Gunilla fick Wollmar sitta på en vuxenstol och satt länge och njöt av scones och frukt.

image


Efter brunchen och lek och bus var det dags för Wollmar att sova, vilket nu efter en vecka på förskolan inte var några problem för honom att hålla ut till kl. 12. Vi gick därför på en promenad längst med kanalen. Sedan sa vi hej då till Gunilla och drog hemåt. När vi ändå var på pendeltågslinjen norrut passade vi på att hoppa av i Tumba och hälsa på gammelfarmor.

image

När vi äntligen kom hem var Wollmar trött och hungrig. En rejäl sats pasta och köttfärssås plus en smörgås och sedan bokläsning med mamma gjore susen. Sedan var det bara att bada, dra på sig pyjamas och titta på lite tv så var det dags att landa i sängen. Mia har haft jätteont i bäckenet idag och jag har gjort något med min rygg (inte skott, men ont gör det i alla fall) så nu börjar lördagskvällen för dessa två ledbrutna föräldrar.

0 kommentarer till “20-25 januari 2014”

  1. Tankvärda reflektioner!! Funderar själv väldigt mkt på hur det kommer kännas att lämna V hemma när det är dags! Nu är man den som sitter och väntar hemma på att den andra parten ska komma hem 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *