Veckans mage och Wollmars bakhuvud på ett kort.
Igår gick vi på en långpromenad med Gunilla och hon frågade mig hur det ä med foglossning och sånt den här gången. Jag svarade att det var ganska bra.
Tjii fick jag.
På kvällen slog det till med full kraft. Jag kunde verkligen inte röra benen i soffan utan att kvida av smärta och att gå var rent plågsamt. Jag hade till och med svårt att somna för att det gjorde så ont.
Idag är det tack och lov bättre, men ändå, det var lite skrämmande. Hoppas INTEdet kommer fler såna dagar, för då kommer de sista månaderna kännas vääääääligt långa…
